Det får inte vara som att heja på ett lag
Den starka nyhetsbevakningen är något som skiljer Israel-Palestinakonflikten från alla andra nu pågående krig. Inbördeskrigen i Syrien och Irak är hundratals gånger blodigare. Men där återfinns inte världspressen. Mediebevakningen av Israel och Palestina har närmast institutionaliserats.
Det kan också sägas om den svenska debatten om Israel-Palestinakonflikten. Politikers, tidningars, kyrkors och debattörers ställningstaganden är ofta förutsägbara. Det handlar om att välja lag och sedan hålla på det i ur och skur. Man säger sig vilja diskutera förutsättningar för fred, men ofta verkar det snarare handla om att fastlägga skuld.
Det är också här många dunkla krafter röjer sig. De som entydigt säger sig veta vem som har rätt och fel i Israel-Palestinakonflikten har ofta en annan agenda. De gör mer skada än nytta, och det gör ont att se dem använda människors lidande för sina egna cyniska syften.
Här är ett tips för att genomskåda bedragare: Om någon är ärligt intresserad av att Israel ska vara ett välmående och bestående land lär de vara mer bekymrade över Israeliska arméns våld mot civila, än över Hamas raketer. Bilderna av dödade palestinska barn kommer leva för alltid. De borde också vara angelägna om att Israel börjar riva sina bosättningar på Västbanken. För de är symboler för ett folkrättsbrott som inte kan gömmas undan. Israel får ockupera ett annat land om det finns en militär nödvändighet. Men de får inte flytta in sin egen civilbefolkning där. Bosättningarna omöjliggör en tvåstatslösning, och förstör Israels anseende för framtiden.
Likadant om någon är ärligt bekymrad över det palestinska folkets lidanden lär de vara argare över Hamas krigsprovokationer och utnyttjande av den egna befolkningen än över Israels i sammanhanget ändå återhållsamma agerande. Så länge Hamas styr på Gaza kommer Palestinierna där ha en vardag fylld av förnedring och lidande, och det oavsett vad Israel gör.
Mathias Bred