Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Ledare 2008-09-24 | Uppdaterad 2008-09-23
Museivärlden hör till de samhällssfärer som märkligt nog är snabbast med att ta till sig politiskt korrekta eller populära trender.
Genus och hbt-frågor färgar i dag kort sagt varje stor utställning i Stockholm. Men på Världskulturmuseet i Göteborg kan en annan trend uppmärksammas. Just nu visas en utställning under namnet En stulen värld där liksvepningar – Paracas-textilerna, från tiden före Kristus är i fokus. Textilerna skänktes till staden Göteborg på 1930-talet av en donator. Men när museets personal presenterar föremålen talar de som statsvetarprofessorn Marie Demker uppmärksammar i termer av ”stöld”. Den rättmätige ägaren sägs vara Peru eller som det sägs ”dom” varmed förmodligen någon tidigare indianstam avses. Kulturplundring och stölder är naturligtvis helt oacceptabelt.
Men här ansluter sig Världskulturmuseet till en allt vanligare idé om att museiföremål ska återbördas till ett land där det har någon form av hemortsrätt. Spelar in gör vanliga föreställningar om västerlandets skuld till tredje världen och mångkulturalistiska uppfattningar om att minoriteters intressen genom återbördningar av kranier, skrifter eller textiler tillgodoses.
Men ett första problem är att konstatera vem som är den legitima ägaren av exempelvis Paracastextilerna. Staten Peru fanns veterligen inte för 2000 år sedan när indiansamhället framställde textilerna som visas i Göteborg. En annan apsekt är att ”fjärrägande” av museiföremål faktiskt kan vara helt legitimt. Silverbibeln i Uppsala togs till Sverige under 1600-taleti som krigsbyte – helt i enlighet med dåtidens doktriner. Vad har för övrigt konstnärerna bakom antikens Egypten alla verk gemensamt med den arabiska-muslimska regimen av i dag?
Intressant är att de anställda på en institution med namnet Världskulturmuseet har en så nationalistisk syn på kulturen att den anser att material ska återbördas till stater. Här ligger uppenbarligen begrepp som världskultur, världsarv och gemensam historia lågt i kurs.
Dessutom är frågan om inte världskulturen berikas av att det finns egyptisk konst utanför Kairo och grekiska lämningar utanför Aten. Vinner återbördarna debatten så koncentreras föremålen till vissa platser. Vi får en nationalisering av museerna och av historien. Medan denna del av museivärlden säger sig kritisera ”etnocentrism” blir de i själva verket motståndare till en globaliserad kultur där arvet exempelvis från Aten, Rom och Jerusalem är en angelägenhet för stora delar av världen.
Museiföremålen speglar också historien. Silverbibeln för att ta ett exempel lär oss något om den tiden. Den är ett tidsdokument. Och vem vet: kanske har Uppsala universitet varit en bättre förvaltare av Silverbibeln än ett under kommuniståren ateistiskt Tjeckoslovakien?
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
