Det gryende fyrkantsupproret

Ledare Artikeln publicerades

Stackars Borlänge. För några veckor sedan blev staden framröstad som Sveriges fulaste. Detta förstås i mycket hård konkurrens, men andraplatser räknas inte i sådana här sammanhang. Det är Borlänges fyrkanter som satt sig på folks näthinnor.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ja, med god vilja kan man säga ”folks”. För arrangör av tävlingen var Arkitekturupproret. En ideell förening till försvar för vackra städer och boendemiljöer. Dess facebookgrupp som startade 2014 har nu 35 000 följare och växer, även i form av än yngre systergrupper- och föreningar över hela Norden. Det vore djärvt att kalla det för folkrörelse men det är ingen marginalföreteelse heller. Något håller på att hända.

Arkitekturupproret har mycket att göra i ett land där grävskoporna gått så obarmhärtigt fram i stadskärnor och arkitektkåren är så grundligt marinerad i modernistisk stildoktrin. Men kanske är det också därför de växer. Kanske var det oerhört starka tryck som drabbade Stockholms politiker när planerna på Nobelcentret aviserades och sedan skrinlades en signal om att man börjar få nog, för att använda ett slitet uttryck.

Ett annat tidstecken: i Storbritannien har regeringen utsett den konservative filosofen Roger Scruton till att leda en kommission för skönhet i byggandet. Kommissionen, närmast översatt till ”Bygg bättre, bygg vackert-kommissionen” skall uppmuntra till debatt och nya sätt att tillgodose skönhetsvärden och känsla för de lokala uttrycken och gemenskaperna när nybyggen planeras.

Scruton har gjort sig känd som en välartikulerad förespråkare för det klassiska och småskaliga inom arkitekturen. Liksom han över huvud taget kommit att bli ett rött skynke för vänstern och för modernistiska arkitekter sedan länge. Det är en bakgrund mot vilken utnämningens laddning blir tydlig. Den brittiska regeringen verkar verkligen vilja något.

En del kommentatorer har tyckt sig skönja ett ”konservativt block” i riksdagen efter det val som var. Kunde man därav hoppas på att en kommande regering fäster större avseende vid stadsbyggnadsmiljö, liksom den brittiska? Kanske. Samtidigt är detta inte nödvändigtvis något som skär enligt sådana ideologiska linjer. Det parti som har haft mest pålitlig kompass i dessa frågor de senaste åren är faktiskt Liberalerna.

När opinionsföretaget Yougov 2009 ställde frågan på sin spets genom att helt enkelt visa bilder på modernistiska respektive klassiska hus bredvid varandra visade det sig att sjuttiosju procent av de tillfrågade föredrog de klassiska. Det är en mycket tydlig opinion som rimligtvis borde avspegla sig i politiska beslut. Men hur många klassiska förslag brukar till exempel Växjö kommun välja mellan när de utser vinnare till olika nybyggen?

Finns den politiska viljan finns även möjligheterna. Arkitekturupproret visar regelbundet exempel på hur man runt om i Europa inte bara bygger i vacker klassisk stil utan också rekonstruerar historiska stadsmiljöer. Självklart kan det göras även i Sverige.

Växjö hamnade förresten på delad tjugoförstaplats med Gävle i den svenska fulhetstävlingen. Det går väl att leva med, men är inte något riktigt gott betyg för det. Det blågröna styret talar mycket om hållbarhet. Kanske har man anledning att ägna även den estetiska hållbarheten uppmärksamhet?