Det osynliga vänsterhatet

Ledare ,
Foto:
Foto:

Till hösten skall regeringen sjösätta en kampanj mot rasism. Den är tänkt att ta fäste i dåvarande statsminister Göran Perssons tjugo år gamla informationskampanj om nazismens illdåd med en internationell konferens om Förintelsen 2020 som avslutning.

Artikeln publicerades 28 juni 2017.

Att rasism existerar och bör motverkas ifrågasätter få, men i svensk debattmiljö finns ganska många lager av komplexitet bakom begreppet. Den där enkla bilden som gärna frammanades på åttiotalet, där en skinnskalle ropar glåpord åt en utomnordisk invandrare, är i realiteten bara en av mycket många. Frågan är vad regeringen egentligen ser framför sig. Fokus synes vara på antisemitism, och det är ju bra. Men frågan är hur daterad regeringens karta är även i den frågan.

2016 företogs en studie där judar som blivit utsatta för det som i Sverige sannolikt skulle ha klassats som hatbrott tillfrågades om vem, i termer av gruppering, som hade trakasserat dem. Resultatet var mycket tydligt: i alla fyra fall (Sverige, Tyskland, Frankrike och Storbritannien) var muslimska extremister den överlägset största gruppen förövare. I alla fallen var den minst dubbelt så stor som den näst största gruppen.

Och den näst största? Vänstersympatisörer. I Sverige var den gruppen störst jämfört med de tre andra länderna. Tjugofem procent av de antisemitiska hatbrotten i Sverige företogs av vänsterpersoner (femtioen procent av muslimska extremister). Det berömda hatet från höger uppnådde fem procent. Från kristna - noll.

Men myten om det allt överhängande högerextrema hotet lever vidare. Något annat vill man inte veta av. När journalisten Paulina Neuding för några år sedan skrev om sambandet mellan antisemitismen i Malmö och stadens genom flyktinginvandring förändrade demografi till Islams fördel fick hon löpa gatlopp.

Nu börjar den kopplingen sakta men säkert erkännas. ”Finns den uppfattningen ska vi ta den på allvar” är Löfvens nonsenskommentar inför fenomenet, men att han över huvud taget får frågan är ett tidstecken. Men vänsterhatet? Det är alltjämt en icke-företeelse. En levande osynlighet.

Kommer regeringens kampanj att följa verkligheten eller kommer man anpassa verkligheten efter den självbekräftande politiska karta enligt vilken rasism och antisemitism förvridits till en fråga om anständighet kontra ruskig höger? Verkligheten är en annan, och skall man angripa den stundar en intressant föreställning. Då skall det parti (Miljöpartiet) som uppvisat de tydligaste tecknen på islamistisk infiltration driva kampanj mot islamism, och det parti (Socialdemokraterna) som är det största vänsterpartiet, driva kampanj mot vänsterns antisemitism.

Tro det den som vill. Oddsen talar för en anpassad verklighet där högern har skurkrollen som vanligt.

Citat Men myten om det allt överhängande högerextrema hotet lever vidare.