Det parallella asylsystemet

Ledare
Foto:

Det ska bli lättare att upptäcka och stoppa missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring, föreslår regeringen och Miljöpartiet i en proposition.

Artikeln publicerades 2 maj 2014.

Det finns inte mycket att invända där. Oseriösa arbetsgivare måste möta motstånd och när det finns skäl ställas inför rätta.
Det nya regelverket för arbetskraftsinvandring trädde i kraft 2008. Det sades då och det sägs nu att reformen är har en avgörande betydelse för att möta både dagens och framtidens utmaningar på arbetsmarknaden.
Det är på den punkten analysen krockar med verkligheten. Om regeringen och MP varit tydligare med att öppnare gränser och generösare regler bottnar i värderingar hade det varit ärligare, exempelvis att mer invandring i sig är positiv av solidariska eller frihetliga skäl. När frågan kopplas till samhällsekonomisk nytta blir det mer problematiskt.

När tankesmedjan Fores i samarbete med Malmö högskola utvärderar reformen i boken Världens öppnaste land (Fores studie 2014:1) konstateras att den nya lagen inte lett till en ökad invandring till bristyrken. Av de experter som söker sig till Sverige är vistelsetiden dessutom kort. Av de 2 200 dataspecialister som invandrade 2009 var det bara 146 kvar i landet vid utgången av 2011.
Som störst betydelse har lagen haft för personer som vill bort från sitt hemland, men som saknar asylskäl. Effekten av reformen har blivit en relativt stor inströmning till lågkvalificerade yrken, där Sverige redan har ett överskott på arbetskraft. Man kan därför betrakta arbetskraftsinvandringen som ett alternativ vid sidan av asylsystemet, som ett nytt sätt att ta sig in EU undan fattigdom eller andra svåra omständigheter. Det är exempelvis vanligt, konstateras det i studien, att släkt och vänner vill hjälpa en bekant att komma till Sverige men inte har råd att anställa någon. Det enda sättet är då att arbetskraftsinvandraren betalar sin egen lön. Att manipulera systemet har varit såväl enkelt som riskfritt.

Den viktigaste lärdomen är ändå att vi inte blivit bättre på att locka till oss kvalificerad arbetskraft. Det nya regelverket kan till och med ha försämrat möjligheterna, eftersom denna kategori arbetskraftsinvandrare tidigare fick permanent uppehållstillstånd.
Målsättningen med reformen kan därmed inte anses uppfylld. Det förändras inte heller av förbättrade kontroller av arbetsgivarna, även om man försiktigt uttryckt kan notera att det finns ett behov av dem.