Det rätta och det goda

Det rätta får inte bli det godas fiende, heter det. Alla kanske inte har riktigt klart för sig vad som menas med det där. Men de bör i så fall sätta sig in i debatten kring den ukrainska kvinna jämte dotter som nyligen fått avslag på sin begäran att få uppehållstillstånd i Sverige och inte utvisas.

Ledare • Publicerad 19 juli 2019

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Kvinnan i fråga hade oturen att befinna sig på Drottninggatan i Stockholm 2017 då Rakhmat Akilov företog sin dödskörning. Hon miste ett ben.

Annons

Men hon var också en av de som trädde fram och vittnade i rättegången och således bidrog till att han fälldes.

En särskild omständighet är att terroristdådet utfördes av en person som befann sig illegalt i Sverige. Hon drabbades inte av någon trafikolycka eller liknande.

Den nu invalidiserade kvinnans relation till Sverige är alltså unik och liknar ingen annans. Det finns något i hennes olycksöde som har med skuld och erkännande att göra men som inte låter sig fångas i paragrafer eller ens kläs i ord.

Få med hjärtat på rätta stället skulle säga annat än att hon och hennes dotter bör få stanna i Sverige. Detta med hänvisning till värden som ligger bortom regelverken. Hon bör få nåd. Men regeringen vägrar. Justitieminister Morgan Johansson röjer sin egen kompetensnivå med formuleringen att det är ”ganska glasklart” att regeringen inte kan göra något åt fallet. Praxis finns och så vidare.

Men juristen och tidigare statssekreteraren i Justitiedepartementet Krister Thelin är tydlig med att Johansson har fel: ”12 kap 9 § regeringsformen behandlar inte bara nåd i anledning av brottmål utan också möjligheten att `..efterge (rättsverkan) eller mildra ett annat liknande ingrepp som avser enskildas person eller egendom och som har beslutats av en myndighet."

Regeringen stöder sig (felaktigt, enligt Thelin) på den gällande rätten. Alltså vad som är rätt. Men det goda är något annat, något mer än det rätta.

Nåd är per definition något som går utöver rätt. Nåd är på ett sätt godtycklig, något som ges trots att mottagaren av nåden formellt borde lida sitt straff eller stå sitt kast. Ingen har rätt att kräva nåd utan den tas emot med tacksamhet. Annars vore det fråga om något annat.

Det är därför nåd inte skall behöva motiveras; den legitimeras av något högre än förnuftet. Faktiskt är nåden en mycket luthersk sak, den nordeuropeiska rationalismen till trots. Nåden är något genuint gott i en värld som utan den vore alltför kall och i djupaste mening omänsklig. Det är därför möjligheten till nåd existerar i lagen.

Att som Johansson resonera om praxis kring nåd skär sig därför illa. Inte minst som Stefan Löfven besökte kvinnan vid hennes sjukhussäng och försäkrade henne att han skulle göra sitt bästa för hennes väl och ve.

Men där for han med osanning. Regeringen låter det rätta bli det godas fiende.