Dimma av källkritik

Det har förekommit uppgifter om att en del av sommarens skogsbränder skulle ha varit anlagda. Skall vi härav hålla för öppet – tills alla tvivel är undanröjda – att det kan har varit miljövänner som ville ge Miljöpartiet en skjuts i valrörelsen? Stärks denna misstanke av att en del opinionsundersökningar visar på ett litet lyft för partiet i fråga?

Ledare • Publicerad 14 augusti 2018

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det är klart att det kan ha varit så. Men är det rimligt att gunga detta som ett argumentativt rökelsekar och sprida dimma över det troligaste scenariot: att det var enskilda tokar eller ligister utan politiskt intresse, och att de allra flesta bränder hade uppstått i alla fall för att det var så jäkla varmt?

Kort sagt: kan källkritik drivas in absurdum? Kort svar är ja.

Annons

Ingen har på allvar lyft teorin att bränderna skulle ha varit valrörelsekopplade. Men när det gäller bilbränderna i Västsverige vårdas den misstanken från minsta twittrare upp till statsministern själv. ”Jag tycker det verkar vara ovanligt koordinerat, så jag vet inte vad det är” hälsar Stefan Löfven och underförstår att det nog kan ligga en hund begraven i det här.

Alltså: Vi går in i en tid då valrörelser manipuleras på ett sätt vi inte sett tidigare. Det är ju sant. Och eftersom det bara är veckor kvar till valet skall man vara misstänksam mot allt oväntat som kan tänkas få folk att bli emotionella. Också sant.

Men är det därifrån rimligt att sätta ett frågetecken inför orsaken till ett hundratal brinnande bilar? Att hålla öppet för att allt kan ha varit en stor påverkansoperation för att folk skall rösta på Sverigedemokraterna? Är den möjligheten så stor att den sannolikare förklaringen måste läggas på is?

Om man ser det konspiratoriska scenariot framför sig så skulle det i realiteten gå ut på att ryska agenter eller högerextrema personer verkställer planen att klä sig som de kriminella gör och samfällt gå in i de utsatta områden där dessa styr och metodiskt förstöra och sätta fyr på bilar. Det är teoretiskt möjligt men mycket osannolikt, av samma anledning som vi kan anta att de ”vanliga” kriminella gängen ligger bakom: nämligen att dessa har en sådan makt över sitt territorium att inkräktare som drar runt och härjar på deras område riskerar liv och lem.

Det är inte bara Löfven som finner bilbrännarnas koordination via sociala medier uppseendeväckande. Men varför skulle inte kriminella gäng vara förmögna till något sådant? I skrivande stund är två ungdomar hemmahörande i ett av de drabbade områdena gripna. Det är bara att fråga dem om de kan hantera Snapchat.

Det är nu sannolikt att hela verkligheten kring detta drama inte har gett sig till känna inför den svenska offentligheten. Men det handlar snarare om bilden av de kriminella gängens makt och verkan. Brottsligheten har den karaktär vi nu sett. Gängen är så här organiserade.

Det betyder inte att det inte förekommer manipulationsförsök av opinionen. Men händelser som dessa struntar i om det är tre veckor eller tre år till valet.