Domaredans på Pride

Ledare Artikeln publicerades

I helgen förekom ett nytt inslag i det sällsamma Pride i Stockholm. Ja, Pride har blivit sällsamt. Eller vad skall man säga när borgerliga politiker plötsligt går från att i ena ögonblicket myndigt ta avstånd från månggifte till att i nästa dansa till det polyamorösas och gränslösas lov? Och gärna mot bakgrund av någon banderoll från extremvänstern som lovar att hänga sina motståndare högt.

Foto: Hossein Salmanzadeh/TT

Och det var onekligen en sällsam tillställning som Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, arrangerade med åtta partiledare (Sverigedemokraterna var inte inbjudna och hade ersatts av Feministiskt initiativ) på Kulturhusets scen. De åtta fick varsin regnbågsflagga i handen och tillhölls att vifta med dem för att markera förväntat bifall till RFSL:s frågor. De fick också sällskap av en uppblåsbar elefant som skulle symbolisera Sverigedemokraterna.

Flera har reagerat på att partiledarna ställde upp på det där. Men de är trots allt bara partiledare, alltså politiker, och politiker gör vad de tror att de måste göra för att vinna röster. Vi kan snarast vara tacksamma att RFSL inte satte på dem clownnäsor. Så det där var egentligen inget nytt. Det där med domstolarna däremot.

Tidigare har domstolarna (de är separata myndigheter) aktat sig noga för att delta i samhällsaktiviteter utom just att döma. Men i år hade man beslutat att både delta i paraden och slå upp ett tält på festivalområdet. Iförda käcka pikétröjor med myndigheternas tryck på så att alla skulle se vad som företräddes.

Domstolarnas deltagande var frivilligt för personalen ifråga. Men det är knappast vaktmästarna som fattat beslutet och därmed bundit sina tjänster vid beslutets realiserande.

I Dagens Juridik 29/5 argumenterade rådmannen Magnus Åhammar rakt och stringent mot principombytet med hänvisning till kraven på objektivitet. Pride hade ju portat Sverigedemokraterna med hänvisning till deras felaktiga värdegrund och det är ett ställningstagande som opartiska domstolar inte får misstänkas legitimera.

Men den djupare poängen, som Åhammar också understryker, är förstås att domstolarna inte skall delta i manifestationer oavsett om ett visst parti råkar vara välkommet eller inte. Det hade varit precis lika olämpligt även om Sverigedemokraterna hade varit inbjudna.

Varför? De flesta av partiledarna aviserade till exempel införandet av ett tredje kön under flaggviftandet. Det kan man gilla eller ogilla, och är man intresserad väger man in det när man lägger sin röst. Sådana är de öppna och erkända spelreglerna.

Men vi röstar inte på våra domare. Rättsväsendet prövas inte vart fjärde år. Domarnas trovärdighet skall inte behöva prövas alls. De har istället fått ett grundförtroende att förvalta, och i det ingår att agera absolut oantastligt och höjt över varje misstanke om annat än oväld. Inte minst skall förstås rättsvården stå oåtkomlig för varje ideologisk tendens, om så en fjäderlätt sådan.

Detta är en grundbult i den där uppfinningen vi kallar västerländsk civilisation. Vi kan lugnt anta att den angår alla oavsett sexuell läggning.

Sådant här behövde inte påpekas apropå svenska domstolar fram till i år. Men nu valde man att singla slant med sin integritet. Det är inte ett sällsamt utan ett obehagligt inslag.

Nästa år kanske RFSL säger åt partiledarna att gå ned på alla fyra och mua. Låt dem göra det. Det spelar mindre roll. Bara domarna håller sig borta.