Drevet mot viltvårdarna

För ett trettiotal år sedan bröt rävskabb ut i Sverige. Smittade djur tappar lusten att jaga, och drar sig undan för att klia av sig all sin päls. Så kommer döden som en befriare efter ett långt lidande i form av stress avkylning och näringsbrist.

Ledare

En anledning till skabbens snabba utbredning var de täta och stora populationerna av räv. Sjukdomen tog sig fram med ohejdad kraft på grund av den levande och obrutna kedja rävarna bildade, från norr till söder.

Varför är det viktigt att påminna om i dag? Bilden av naturen som en plats i ständig harmoni kan behöva justeras något. Alternativet till naturens grymma utsortering är viltvård, det vill säga jakt under kontrollerade former.

I dagarna har jakten på varg jämförts med slakt på varg. Inte minst har Svenska naturskyddsföreningen bidragit med ett högt tonläge. Dess ordförande Mikael Karlsson drar paralleller till vilda västern och sprider bilden av jägarna som blodtörstiga, mest ute efter att få ett vargskinn på väggen. Bland motståndarna finns också miljöpartiet och vänsterpartiet, som vill riva upp beslutet om licensjakt.

Nidbilden av jägarkåren är beklämmande. När drevet mot jägarna går i medierna kan man undra hur det skulle se ut om landets 300 000 utbildade och viltvårdande jägare fick för sig att strejka, i protest mot det förakt som ständigt väller mot dem. Vem skulle då göra eftersök när viltolyckor inträffar? Vem skulle komma och avliva älgen som lider i diket bredvid vägen? Vem skulle anlägga viltåkrar och ägna sig åt biotopvård i skogarna?

Nivån på vargstammen kan alltid diskuteras. I dag gäller ett tak på 210 djur. Riksdagen har också fattat beslut om att den svenska vargstammen ska förstärkas med maximalt 20 djur i syfte att bryta inaveln och därmed stärka det genetiska arvet. Med det har man också sagt att vargen har en plats i den svenska naturen.

Vi kan också leka med tanken på att vargen skulle lämnas ostörd, utan reglering. Med en årlig reproduktion skulle vargstammen öka dramatiskt och uppgå till ett par tusen om tio till femton år. Vem skulle då ens komma på tanken att kliva ur bilen vid en viltolycka i vargmarker? Kanske vill vargens självutnämnda förespråkare att skabb och tillgång på vilt ska utgöra regulatorer framför mänsklig viltvård.

I mångt och mycket handlar jaktfrågor om stad och land. Som Jägarförbundets ordförande Torsten Mörner påpekar i en debattartikel i Svenska Dagbladet har vargjakten större stöd (71 procent) på landsbygden och mindre (50 procent) i städerna. De som lever nära naturen lever rimligen också nära jakten, på alla djur, och förstår dess betydelse. När naturen blir något man möter på sportlovet, via program på tv och i barnlitteraturen skapas förstås också andra bilder. Då blir lätt vargen mytomspunnen och något annat än ett rovdjur bland många.