En diktators eftermäle

Ledare Artikeln publicerades

Zimbabwes före detta ledare Robert Mugabe har avlidit. Det har föranlett socialdemokraten Pierre Schori att fälla ett antal kommentarer som andas apologi och ligger i linje med hur hans parti behandlade den insomnade diktatorn.

Foto: Tsvangirayi Mukwazhi

Enligt SVT beskriver Schori Mugabe som ”vänlig, men stenhård på sin sak” samtidigt som han jämför honom med den tidigare sydafrikanske presidenten Nelson Mandela, eftersom båda satt i fängelse länge. Låt vara att Schori fastslår att Mugabe ”var en helt annan person”. Schori förklarar vidare det faktum att Mugabe inte brydde sig om valresultat med att denne hade ”oturen att omge sig med dåliga rådgivare”.

Mugabe var i sanning en helt annan person än Mandela, vilken som bekant ledde en demokratisk regim. Zimbabwe utvecklades till en diktatur, Sydafrika gjorde det inte. Mugabe behöll makten i trettiosju år, Mandela i fem. Mugabe avsattes av sin militär medan Mandela avgick frivilligt.

Till det skall fogas att Zimbabwe under Mugabes ledning kom att lida av ännu bestående ekonomiska trångmål och att miljontals invånare lämnat landet till följd av dem. Liksom att Mugabe hemföll åt ett hårdfört och våldsamt förtryck av den politiska oppositionen, med inslag av massmord och etnisk rensning.

Schori skyller bristen på demokrati i Zimbabwe på undermåliga rådgivare, vilket är att frånta Mugabe ansvaret, eller åtminstone att förminska det. Den bild som tonar fram i Schoris uttalande är den av en stor man – Mugabe – vars negativa beteende – diktaturfasonerna – inte var hans eget fel utan berodde på andra, ringare män.

Svensk socialdemokratisk välvilja gentemot Mugabe sträcker sig långt bortom Schori. Här kan nämnas Ingvar Carlsson, som i egenskap av statsminister besökte Zimbabwe 1989 och då förevigades hållandes Mugabes hand. Carlsson har efteråt menat att det är lätt att vara efterklok, men vid tidpunkten för hans visit stod det tämligen klart vad diktaturen faktiskt gick för.

Inget kan ta ifrån Mugabe hans roll i kampen mot apartheidstaten Rhodesia, men denna ursäktar inte hans senare ställning och göranden som brutal zimbabwisk diktator. Schori har av allt att döma kört fast i idén om frihetskämpen Mugabe, befäst av socialistisk valfrändskap. Något liknande kan förmodas om Carlsson vid tiden för hans besök.

Schori kan med fördel kontrasteras mot författaren Per Wästberg, som en gång var Mugabes vän. I en intervju i Sveriges Radio med anledning av statskuppen mot Mugabe (16/11 2017) konstaterar Wästberg att ”Afrika kommer minnas honom som frihetshjälten – och han var onekligen det i början. Han lär begravas på hjältarnas kyrkogård, National Heroes Acre, i Harare. Men där hade jag hellre sett att man låtit begrava alla de han mördat… Det finns ingen människa som jag har träffat som har gjort mig så besviken som han”.

Detta eftermäle framstår som avsevärt mer rimligt än den inlindade store man-vurm Schori nu på oklar grund tillåts framföra hos SVT.