Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Ledare 2009-12-09 | Uppdaterad 2009-12-08
Antingen har Sverige haft världens sjukaste befolkning eller världens sjukaste försäkringssystem. Under perioden 1997 och 2007 låg kostnaden för de svenska sjukskrivningarna runt hundra miljarder kronor årligen. Att något inte stod helt rätt till konstaterade Försäkringskassan redan 2002, då myndigheten i en internationell jämförelse ställde den delikata frågan varför en svensk var frånvarande från sitt arbete 40 dagar om året och en tysk bara tio.
Socialdemokraterna insåg problemet i regeringsställning, men saknade förmåga att göra något åt saken. Nu ansluter sig oppositionspartiet också i skaran av kritiker mot försöken att bryta trenden med ett skenande utanförskap. S-ledaren Mona Sahlin lovar i tisdagens Aftonbladet att ”stupstocken i sjukförsäkringen ska tas bort”. Inte ett ord om det alltjämt internationellt sett höga ohälsotalet, som är ett mått på antalet utbetalade ersättningsdagar per person och år. På ett år har antalet personer som fått en utbetalning på grund av sjukskrivning minskat med 20 procent. I oktober var ohälsotalet 33,3. Det kan jämföras med toppnoteringen 2003 och siffran 43. Är det dit Mona Sahlin vill tillbaka? Återigen ser bidragslinjen ut att stå mot arbetslinjen i en valrörelse.
Debatten om reformeringen av den svenska sjukförsäkringen tog fart efter uppgifter om att även svårt sjuka anses förmögna att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Reglerna ses nu, med rätta, över. Inte heller regeringen är nöjd med den praxis som utformats av Försäkringskassan.
Men det saknas en faktor i beskrivningen av hur försäkringssystemet tillämpats. Statsvetaren Helena Stensöta har i en jämförelse mellan Småland och Jämtland konstaterat att man inom Försäkringskassan anpassat sina regler efter lokala normer. Ett minst lika stort problem som att myndigheten centralt misstolkar regler från regeringen. I vissa kommuner var man under rekordåren uppe i 70 dagars frånvaro från jobbet per invånare, medan man i andra orter låg på 30 dagar. Olika bedömningar har alltså gjorts i olika delar av landet.
Med debatten om utbrändhet i minne kan man konstatera att stress inte är någon huvudförklaring till ohälsan. De lägsta ohälsotalen återfinns i storstäderna, liksom i de småländska och företagstäta Kronobergs och Jönköpings län. Att Jämtland, liksom Värmland och Norrbotten har högre ohälsotal har mindre att göra med sjukdom än med de knappare möjligheterna till förvärvsarbete. Till det kan läggas lokala värderingsmönster som påverkar synen på arbete.
Etnologerna Jonas Frykman och Kjell Hansen har efter att studerat den svenska ohälsan kommit fram till det är svårt att bryta trenden i regioner med en hög nivå av ohälsa. Det finns, för att låna deras ord, en stor seghet. En förklaring är att staten och kommunen bidrar till att upprätthålla samhällets serier av tysta och öppna överenskommelser för vad som är normalt och onormalt, rätt eller fel.
Just därför var regeringens modell med tydliga tidsgränser i försäkringen nödvändig. Som med alla stora förändringar i de offentliga systemen uppstår det gränsdragningsproblem. De nya reglerna beräknas omfatta 1 000–2 000 personer som nu inte behöver prövas mot hela arbetsmarknaden. Det är välkomna förändringar. Men vi får inte glömma att de svårt sjuka som gett reformen ett ansikte under de senaste dagarna inte är representativa för majoriteten sjukskrivna.
Ska man tala om ett misslyckande, så ligger det snarare i ett politiskt ledarskap som sällan eller aldrig betonar vikten av det personliga ansvaret och förpliktelserna mot samhället. Det är en fråga om moral och rättvisa. Om vi värnar de som behöver välfärden som allra mest kan man inte låta människor som kan, men inte vill, arbeta försörjas inom ramen för sjukförsäkringen. För den gruppen finns det andra ersättningssystem. I Sverige blir nämligen ingen helt utförsäkrad.
Synd bara att det inte drabbar våra politiker som är så friska bara för att de stannar hemma med full lön för att de "glömmer" att sjukanmäla sig.
Jo det finns många som inte märker av några dagars sjukdom därför att de har särskilda sjukförmåner eller kan laborera med sin arbetstid så som inte kreti och pleti kan.
Nästa område alliansen kanske skulle ta en titt på är alla dessa pensioner, särskilt bland f d politiker och höga tjänstemän som innebär att de efter att själva valt att sluta kan leva på pensioner som ofta är högre än vad en medelinkomsttagare har i lön under sin aktiva tid.
Stat, kommuner och landsting betalar oerhörda belopp till sådana pensionärer som egentligen genom inskrivning hos arbetsförmedlingen med a-kassa skulle prövats mot hela arbetsmarknaden fram till 65 års ålder. Men det gäller ju i hög grad alliansens politiker själva så en sådan reform får vi nog inte se i brådrasket men jaga sjuka stackare det kan dom.
Det har varit alldeles för slappa regler och folk vill ha pengar utan att behöva jobba och det har gått att få. (Jag talar inte om de svårast sjuka.) En del har på konstiga premisser fått åt sig en pension eller sjukersättning och vill ha kvar förmånen till varje pris. Skall förmånen tas bort och skall man arbeta för pengarna blir det tandagnisslan och protester. Latmasken tittar fram!
Läkarna tjänar på medicinutskrivning och patienten kanske får fler diagnoser än vad som är befogat.
Vi har välfärd, näringsriktig mat och allt vi behöver.
Det är inte sant att sverige har så sjuk befolkning.
Var Littorin sjukskriven när han låg på intensiven för hjärtbesvär eller hade han mobilen på så att han kunde sköta arbetet när han var inne för vård?
Knappast tillåtet. Detta politiska frälse som står över allt.
Exakt hur tjänar läkaren på medicinutskrivningen?Jag har
varit läkare i 10 år och har inte tjänat en krona på alla mediciner jag har skrivit ut genom åren.Vad tjänar vi på att ge patienten
fler diagnoser än de förtjänar?Du måste ha fått en del om bakfoten.
Än så länge har vi välfärd men vänta 10 år och lite mer allianspolitik och vi kommer inte ha
ngn välfärd kvar.Att bygga upp tar tid men rasera går fort.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
