En hyllning till okunskapen

Den så kallade konstnären Elisabeth Ohlson Wallin blev så oerhört provocerad av Carema-skandalen, av vanvården och girigheten att hon bestämde sig för att i ett fotomontage placera statsminister Fredrik Reinfeldt med neddragna byxor iförd en läckande blöja.

Ledare

Bilden publicerades först i den socialdemokratiska tidskriften Tiden. Liksom i Expressen, där konstnären uttalar sig om att den "förmodligen" är kränkande för Fredrik Reinfeldt.

Ohlson Wallin har byggt sin karriär på att utmana föreställningar kring sexualitet och religion med sina uppmärksammade utställningar Ecce Homo och Jerusalem. Men obscen konst har inget annat inneboende värde än just det obscena. Och det är i den traditionen man kan placera Ohlson Wallin. När provokationen inte längre uppfyller sin funktion, finns det heller inget av värde kvar. Återstår gör därför att återigen försöka framkalla starka känsloreaktioner i syfte att hamna i rampljuset.
Nu är den uttalade ambitionen att skapa en debatt om hur vi behandlar äldre människor. Det är ett angeläget tema. Men det hon säger är en annan sak än det hon gör.
Bilden, som inte är realistisk, bör heller inte tolkas realistiskt. Den är framförallt en hyllning till den okunskap som präglat mediernas skandalrapportering kring vanvård i äldreomsorgen och där blöjor kommit att bli en slags symbol.

Men att blöjor, det vill säga inkontinensskydd, vägs under en kort period har inget att göra med girighet eller besparingar. Skälen att blöjor under ett par dagar provas ut bottnar i att det ska vara bekvämt och värdigt för den äldre. Med rätt skydd kan man exempelvis sova en hel natt utan det blir blött i sängen.

Ohlson Wallin visar med sin ”konst” att hon står närmare tabloidernas skildringar än de människor som arbetar inom och är beroende av äldreomsorgen. Det är kanske det mest provocerande i hennes fotomontage. I den meningen har fler än Fredrik Reinfeldt anledning att känna sig kränkta.

Till sitt försvar kan hon alltid hävda att det förekommer vanvård och att Fredrik Reinfeldt som statsminister är ytterst ansvarig för det. Men det är mycket långsökt, och vittnar mest om hennes egen politiska agenda och förakt för människor som inte delar den.

Det är en sak att gå till storms mot religiösa normer och föreställningar. Det tillhör den troende människans liv att bli hånad och förnedrad. En annan sak är att vanhedra en folkvald statsminister. Konstnären som låg så rätt i tiden tycks ha hamnat ur led. Och mycket riktigt, bilden förändras när man betraktar den. Det är inte Fredrik Reinfeldt man ser iklädd en läckande blöja, utan Elisabeth Ohlson Wallin.