• KOMMENTERA
•      

En insats för Kongos folk

Ledare 2007-01-03 | Uppdaterad 2007-10-05

Kongo-Kinshasa. Militära och humanitära insatser vävs alltmer in i varandra och blir svåra att skilja åt. Den svenska hemliga insatsen i Kongo var av stor betydelse för att det demokratiska valet skulle kunna genomföras. Arkivfoto: SCANPIX

Demokratibistånd. Ordet för vanligen tankarna till utbildning av valövervakare, anslag till demokratiska krafter och stöd till det civila samhället. Men ett slags demokratibistånd som inte lika ofta får berättigad uppmärksamhet är det svenska militära internationella insatserna. Nu går det inte under biståndsbudgeten, utan de finansieras av försvarets anslag för internationell verksamhet. Men de svenska insatserna visar att den traditionella gränsen mellan militär verksamhet och bistånd är allt mera flytande. Och de syftar i många fall till samma mål; fria och allmänna val. Insatserna är två sidor av ett och samma mynt. Valet i den Demokratiska republiken Kongo som slutfördes den 29 oktober beskrivs som en stor seger för den afrikanska demokratin. Kongo-Kinshasa är den afrikanska kontinentens tredje största land och inga parlaments eller presidentval val hade hållits där på 40 år. Rädslan var stor strider återigen skulle blossa upp inför valet mellan rivaliserande privatarméer och milistrupper.

På plats fanns bland annat den svenska hemliga elitstyrkan Särskilda Skyddsgruppen med uppgift att fungera avskräckande för de grupper som ville störa valet. Svenska Dagbladets Mikael Holmström har i en initierad artikel beskrivit vad som skedde. Den svenska styrkan utgjorde ett specialförband tillsammans med franska elitsoldater och ett antal portugiser. Från förläggningen i grannlandet Gabon skulle styrkan med hjälp av ett Herculesplan kunna sättas in på ett 20-tal platser i Kongo där gruppen tidigare hade rekognoserat. Dramatiken uteblev inte. Den 20 augusti flögs styrkan till huvudstaden Kinshasa där eldstrider utbrutit mellan privatarméer. En attack mot presidentkandidaten Memba avvärjdes av FN och den militära styrkan som lyder under EU-flagg. Och nu haglar lovorden över elitförbandet. Den högste militära befälhavaren i EU talar om styrkan som sitt "trumfkort". EU:s Javier Solana talar om den svenska gruppen som ett föredöme när det gäller "professionalism och förnuft". Klart är att den EU-ledda delvis svenska militära styrkan spelade en avgörande roll för att det historiska valet i den Demokratiska republiken Kongo kunde genomföras. Det finns ingen anledning att ställa traditionellt demokratibistånd mot denna typ av demokratifrämjande militära insatser. Det statliga demokratibiståndet administreras i dag mer och mer av de politiska partierna som stöttar systerpartier på olika häll i världen. Moderaterna har bidragit med stöd och hjälp till liberala och konservativa partier i det forna Östeuropa via Jarl Hjalmarson-stiftelsen. Kristdemokratiskt internationellt centerns eldsjälar stöttar oppositionen på Kuba. Statens demokratibistånd har på detta sätt effektiviserats. Men tidigare försvarsministrar har varit dåliga på att nämna de militära styrkornas bidrag för demokrati och mänskliga rättigheter.
I en tid när försvaret får i uppdrag att med lika liten budget genomföra allt fler militära uppdrag är det nog också dags att fundera över om biståndspengar inte i ökad utsträckning skall kunna användas för skydda valförrättare i ett land som Kongo, stoppa folkmord i Darfur eller röja minor i Afghanistan. Det blir allt svårare att skilja militära och civil-humanitära insatser från varandra i dagens konflikthärdar där Sverige bidrar med insatser från sida, poliser via FN, militär personal, liksom kanske också med stöd från Räddningsverket.

När insatserna blir allt mera invävda i varandra är det orimligt att budgetposterna är så separerade från varandra av historiska skäl. Inget välstånd utan säkerhet. Devisen "utan säkerhet och fred, ingen utveckling. Utan utveckling, ingen säkerhet och fred", förtjänar än en gång att upprepas.

• KOMMENTERA
•