Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Ledare 2011-09-13 | Uppdaterad 2011-09-12
Sett från politikens röstmaximerande logik borde det ha funnits fyra mycket starka skäl för statsrådet Maria Larsson redan från början att ställa sig bakom den så kallade Upprättelseutredningens slutsats att kompensera personer som drabbats av övergrepp bland annat som fosterbarn.
För det första fanns det barn och ungdomsfokus i frågan som KD prioriterar. För det andra fanns en möjlighet att värna en utsatt grupp. För det tredje fanns en rättslig dimension, i svensk juridisk tradition saknas tanken på att staten kan ha gjort sig skyldig till lagbrott. För det fjärde har Kd ingen anledning att driva en fråga i strid med opinionen.
När den samlade regeringens bedömning trots de opinionsmässiga skälen först var att avvisa utredningens kompensationsförslag finns det därför verklig anledning att skärskåda motiven. På samma sätt som det finns anledning att diskutera regeringens kovändning i frågan sedan det visat sig finnas en majoritet i riksdagen för en kompensation.
Pengar handlar det inte om. En kompensation till offer för vidriga övergrepp avgör inte om statsfinanserna är sunda eller ej. Såvida inte hela processen skulle kunna ses som ett prejudikat för andra grupper som farit illa i Sverige under mycket långa tidsperioder. Krav på kompensation har diskuterats inom ramen för utredningar om hur den romska minoritetens behandlats under de senaste århundradena i Sverige. Alla som driver frågan - läs oppositionen - har ett ansvar att deklarera att ett kommande kompensationsbeslut inte automatiskt kan bli vägledande för andra grupper. Att andra grupper inte kan anses uppfylla krav är dock inte ett helt giltigt argument för att fosterhemsbarn inte ska kunna komma att tilldelas "skadestånd".
Ingen kan blunda för problematiken, även om det kan tyckas obarmhärtigt att tala om rättsäkerhet som ett hinder för att barn som utsatts för vanvård ska kompenseras. Men processer årtionden efter uppgifter om övergrepp riskerar att peka ut oskyldiga som inte kan få anklagelserna domstolsprövade eftersom brotten är preskriberade. Denna kompensation är så mycket mer komplex än utbetalningarna till tvångssteriliserade och neurosedynskadade.
Om beviskraven rent allmänt är låga eftersom det vanligen bara finns en berättelse att ta del av konstaterar Stockholm universitet i ett remissyttrande att många ändå inte kommer att vara skadeståndsberättigade efter en prövning. Det gäller också de barn som utsatts för övergrepp efter 1980 och som kommer att ställa frågan om en kränkning i förfluten tid ska ses som allvarligare än en i nutid. I kritiken mot regeringen har dessa invändningar viftats bort. Det var juridiken, inte politiken, som låg bakom regeringens nej i lördags. Det var politiken, inte juridiken, som är orsak till helomvändningen på måndagskvällen.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
