Ledare 2010-09-04 | Uppdaterad 2010-09-03
Medieforskaren Ester Pollack antyder i Sveriges radio att den negativa framställningen av Mona Sahlin kan ha något att göra med kön och kvinnlig ledarstil.
Detta med anledning av att P1 Morgons redaktion har räknat ut att Sahlin framställts mer negativt än Fredrik Reinfeldt på Expressens, Aftonbladets, Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters förstasidor sedan politikerveckan i Almedalen.
Det underförstådda i Pollacks resonemang är väl då att Maria Wetterstrand, som det går bra för i opinionen, torde vara en social man.
Vad är då det märkliga i att en partiledare som dras med historiskt låga opinionssiffror och som därtill drabbas av hård intern kritik av partikamrater skildras negativt? Föreligger någon slags brist på rättvisa?
Det må vara ett drastiskt exempel, men hur skulle det se ut om en balans mellan negativ och positiv bevakning tillämpades i rapporteringen om den totalitära staten Nordkorea och dess ledare Kim Jong Il? Är det meningen att mörkläggningen och utegångsförbudet på nätterna ska meddelas som en positiv klimatnyhet?
Johan Ehrenberg, chefredaktör för vänstertidningen ETC, har sin förklaring. Att Mona Sahlin framställs negativt, anser han, har att göra med att "90 procent av alla medier är borgerligt styrda och borgerligt ägda". Att Mona Sahlin skildras negativt har alltså sin grund i någon form av konspiration eller överenskommelse.
Låt oss då tittare närmare på hur det ser ut på Nerikes Allehanda, en liberal tidning med säte i Örebro. Svensk Tidskrift rapporterar om en färsk enkät på redaktionen. Det visar sig att 62 procent stödjer de rödgröna, medan bara en dryg fjärdedel sympatiserar med alliansen. Vad betyder det när urvalet av material görs, när vinklar bestäms och personen skildras?
Förmodligen mindre än vad man skulle kunna tro. Neutralitet, objektivitet, opartiskhet är starka journalistiska ideal. Utfallet kan förstås ändå vara värt att tänka på när den borgerliga pressen beskylls för att delta i en mosa Mona-kampanj. För redaktionen på Nerikes Allehanda är inte unik. Den återspeglar i stort hur det ser ut på andra tidningar, vilket professorn i journalistik och politisk kommunikation, Jesper Strömbäck, visade på i en mätning som gjordes 2009. Största parti bland journalister är miljöpartiet, därefter socialdemokraterna och på tredje plats vänsterpartiet. Därefter i tur och ordning: folkpartiet, moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna.
Så trots en stor vänsterdominans bland journalister skildras Sahlin negativt. Kan hon möjligen ha något ansvar för det själv?
Nu berättar ni inte riktigt allt här. Bland politiska och ekonomiska journalister så är högerpartierna i tydlig majoritet. Att det finns rödgröna journalister bland kultur- och nöjesjournalisterna spelar mindre roll för påverkan i artiklarna.
I alla tider har folk tagit till våld eller andra fysiska och psykiska metoder när argumenten tryter och så verkar det vara med alliansens anhängare också. När alliansregeringen granskas närmare och folket upptäcker att deras självberömmelse döljer svåra missförhållanden i det svenska samhället orsakade av deras egna misslyckade reformer då måste de gå till motoffensiv och mosa huvudmotståndaren som i det här fallet är Mona Sahlin. Ett tacksamt objekt för kollektiv mobbning, kvinna med begångna mänskliga misstag i bagaget.
Man ska nog inte skylla medierna för det här, alla vet att alliansen har tagit experthjälp från USA som lägger upp deras valtaktik och kampanjen "mosa Mona" luktar amerikansk valrörelse på långt håll. Att sedan medierna faller i deras fälla och genom påverkan av samma grupptryck som gör att mobbning mellan skolbarn eskalerar ser till att den amerikanska taktiken får genomslag i de svenska hemmen ska vi kanske ha överseende med, journalister är också manipulerbara i grunden vanliga människor.
Om vänstern på full allvar hävdar att Alliansens reformer är misslyckade (Har inte du det också bättre nu än för fyra år se´n?) utan på en kampanj mot Mona så förtjänar de att förlora. Det liknar det gräsliga sätt som Jytte Guteland bemötte Peter Akinder (S!) med intellekt hävdade tes att (S) beslut att gå fram med (V) är ett misstag (P1 morgon).
Ingen som har fungerat på att Monas problem faktisk kan bero på den politik "S" för fram.
Fundera lite på det!
"Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt". En gammal vistext som håller ännu år 2010. Problemet med alliansens sakpolitik är att de dömer en stor del av svenska folket till ett liv där kanske den konserverade gröten blir det enda de har råd med och det kan ju inte Mona och de rödgröna hjälpa, de försöker ju ändra på det men får bara skit från de som fått det bra med den orättvisa borgerliga regeringen.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA