Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
onsdag 23 maj 2012
Ledare 2012-02-02 | Uppdaterad 2012-02-02
Med maxtaxade förskolor och en generös föräldraförsäkring framstår Sverige förmodligen som ett paradis för omvärldens småbarnsföräldrar. Vi har såväl tid med barnen som goda förutsättningar att kombinera yrkesliv med familjeliv.
Det gör det inte särskilt enkelt för ett parti som Kristdemokraterna att profilera sig med hjälp av ytterligare förmåner, i syfte att öka valfriheten. Mot en flyktig målgrupp som under en mandatperiod kan gå från blöjbyten till läxläsning.
Det har blivit en principfråga för partiet, att staten inte ska lägga sig i hur familjelivet organiseras. Därför väljer också dess familjepolitiska grupp att föreslå ett avskaffande av de båda så kallade pappamånaderna i föräldraförsäkringen. Inte heller jämställdhetsbonusen bör vara kvar, anser man.
Visst finns det en poäng i att föräldrar bör få ett större inflytande över de pengar som portioneras ut. Har vi exempelvis råd med kraftigt subventionerade förskoleplatser bör vi också kunna erbjuda familjer som under en kortare period vårdar sina barn ersättning. Eller som KD-gruppen, ledd av Emma Henriksson, föreslår: ett barnskatteavdrag för föräldrar som inte nyttjar offentligt finansierad barnomsorg. Det är inte bara en fråga om valfrihet, utan också om rättvisa.
Den pedagogiska nödvändigheten väger ju också allt mindre i och med diskussionen om nattöppna förskolor, där barnen faktiskt förväntas sova. KD-gruppen föreslår även en utbyggd föräldraförsäkring på 18 månader som fritt får disponeras mellan föräldrarna med ett förlängt inkomstskydd upp till tre år, med mera.
I Sverige framstår det som djupt provocerande att kvinnor vill vara hemma med sina barn. I Finland är det annorlunda. Där väljer omkring en tredjedel av mammorna så kallad vårdledighet med hemvårdsstöd tills barnet är tre år gammalt. Å andra sidan ses hemmavaron som temporär, vilket avspeglar sig i att åtta av tio finska yrkesverksamma kvinnor heltidsarbetar. Debatten om kvinnofälla är således inte lika stark. I grannlandet i öster riktas kritiken mer mot tanken om lönearbetet som det mest centrala i livet. Två länder, två världar. Ibland är det bra att se vad som finns utanför vår egen barnhage.
För det ligger något i Henrikssons påstående att en arbetslinje som är döv och blind för familjernas och barnens behov är ohållbar. Ta bara debatten om barnfattigdom som enbart kretsar kring ekonomiska villkor. Det finns mycket riktigt barn som växer upp under knappa förhållanden. Men ett barn kan också vara fattigt på trygghet, kärlek och närhet till sina föräldrar. En fattigdom som återspeglas i mobbning, självskadebeteende, missbruk och kriminalitet.
Kristdemokraterna gör rätt när de lyfter diskussionen om barns och ungas uppväxtvillkor, men hamnar däremot snett när jämställdhetsdimensionen negligeras – och till och med förklaras som sekundär. Partiet hade vunnit mycket på att försöka gifta ihop dessa två angelägna områden.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
