En växande skugga

Ledare Artikeln publicerades

Polisen har mindre koll på skuggsamhället än väntat.

Foto: Johan Nilsson/TT

Skuggsamhället är ett begrepp som dessvärre behövs för att beskriva en del av verkligheten i Sverige. Det är den gråzon där människor utan medborgarskap uppehåller sig illegalt i landet.

Skuggsamhället befolkas av en mängd olika människor men många kommer från utlandet och har svag koppling till Sverige. Vissa har fått avslag på sin asylansökan, andra har smugglats in i landet för att tvingas till svartarbete. I skuggsamhället finns stort utrymme för att utnyttja människor på ett grovt och ovärdigt sätt.

Det är en värld som är svår att få inblick i. Det leder till att kriminella och farliga personer dras till den. Rakhmat Akilov som mördade fem personer i terrordådet på Drottninggatan i Stockholm för snart ett år sedan hade varit en del av skuggsamhället sedan han fick avslag på sin asylansökan.

I samband med det presenterade polisen att runt 12 500 personer avvikit efter utvisningsbeslut. Nu räknar Migrationsverket med att den siffran kommer att stiga till 33 200 till 2019. Samtidigt meddelar polisen att man inte har möjlighet att följa utvecklingen.

Anledningen till detta är dels att akterna för utvisningsärenden enbart finns i ett enda exemplar, alltså inte digitalt. Det innebär att den måste skickas mellan olika län för att kunna bedöma om en påträffad person har ett utvisningsärende mot sig.

Det handlar förmodligen om rättssäkerhet men framstår som patetiskt i vårt annars så digitaliserade samhälle. Ännu värre är att saken inte åtgärdats varken före eller efter det dödliga terrordådet i våras.

För att göra saken värre påpekar polisen att man har svårt att överblicka hur många som faktiskt uppehåller sig i Sverige illegalt eftersom utvisningsbeslut har en preskriptionstid på fyra år. Håller man sig gömd tillräckligt länge räknas man inte längre som avviken.

Det vore förstås märkligt om något som kallas skuggsamhället präglades av skarpa gränser och tillräcklig insyn som gjorde att myndigheter kunde få till säker statistik. Det är dock svårt att förlika sig med myndigheters och politikers ointresse av att värna det reguljära samhällets gränser.

Vanliga medborgare drabbas inte av den utsatthet och otrygghet som säkert präglar tillvaron i skuggsamhället. Däremot påverkas de av att det finns människor mitt bland dem som spelar enligt andra regler än de lagar och konventioner som präglar Sverige.

Bilmålvakter och personer som kör utan körkort gör trafiken farligare än vad vanliga medborgare förväntar sig. Självklarheter som att en medtrafikant stannar och uppger korrekt information vid en mindre trafikolycka undermineras. Skuggsamhället förbrukar tillit och förtroende mellan människor i det offentliga rummet.

Polisen och politikerna måste göra vad de kan för att hålla denna gråzon i schack. Den göder kriminalitet och fräter på det samhälle som präglas av förutsägbarhet, rättssäkerhet och tillit.