Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2012-02-24 | Uppdaterad 2012-02-23
Sverige stannar upp; ett barn är fött. En framtida regent, en prinsessa. Glädjeyttringar, hälsningar, gratulationer, folkligt engagemang, konselj på slottet, salut i hela landet.
Monarkin har överlevt sig själv och är i dag en del av den nationella självidentitet som globaliseringen utmanat.
Händelsen påminner om vårt behov att spegla oss i andra människor. Vi hyllar den nyfödda prinsessan därför att vi ser det stora i att ett barn fötts, vi gläds åt giftermålet mellan Kronprinsessan och Daniel för att vi gläds när människor väljer att leva sina liv tillsammans, vi sörjer när någon i kungahuset går bort därför att vi sörjer våra egna anhöriga som lämnar jordelivet. Genom högtidligheten i de kungliga förrättningarna påminns vi om hur viktiga våra egna traditioner och ceremonier vid stora händelser i livet är.
Så kommer också kritiken fram, mot en arvsprincip som står i strid med demokratiska grundsatser. Den måste också få höras. Vore det inte illavarslande för en demokrati om den inte fanns? Det betyder emellertid inte att monarkin som institution står i strid med demokratin. Det hör till varje folks rätt att välja statsform, så länge den inte kränker någons naturliga rättigheter. Och eftersom ingen har en naturlig rätt att bli statsöverhuvud så innebär den konstitutionella monarkin av vår typ inte heller någon sådan kränkning. Därför, då den vilar på folkets samtycke, är monarkin demokratiskt helt legitim.
Påfallande många stabila och öppna demokratier är just konstitutionella monarkier.
Bilden av samhället som genomsyrat av en demokratisk ordning är dessutom överdriven. Det är bara en viss typ av politiska utnämningar som sker i allmänna val. Val som dessutom inte är öppna för alla som lever i Sverige. Även här finns en arvsprincip genom medborgarskapet och ett regelverk som ställer upp krav på när invandrare tillåts rösta. Makt utövas i samhället på en rad olika grunder. I arbetslivet och på lärosäten är det makt som bygger på expertis och tilldelat ansvar. Inte på arvsprinciper, men heller inte genom demokratiska metoder. Samhället är större än dess politiska representation.
Kungahuset saknar i dag politisk makt och aktar sig också för att göra uttalanden som kan tolkas politiskt. I stället för att som historiskt styra är uppgiften i dag att stötta, att vara i allmänhetens tjänst. Protokollen följs. Det är åtagandet, inte självet, som står i centrum. Även på den punkten framstår de som förebilder i en tid präglad av narcissism.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (47 ST.)
ANNONSERA