fredag 19 mars 2010
fredag 19 mars 2010
Ledare 2009-11-06 | Uppdaterad 2009-11-05
In i det sista förekom sofistikerade ryska påtryckningar på EU:s ordförandeland Sverige inför regeringens beslut om den rysk-tyska gasledningen på östersjöns botten som fattades i går.
I helgen ringde de facto presidenten Putin till statsminister Fredrik Reinfeldt för att meddela att Moskva övervägde att stänga gasleveranserna till Ukraina, vilket återigen skulle medföra att hushåll och industrier i Centraleuropa skulle bli utan energi och värme i mörk hösttid.
Budskapet kunde knappast tolkas som ett tecken på rysk öppenhet, utan mer som en hälsning om gasledningens betydelse: Accepterar ni gasledningen tryggas försörjningen av energi till Europa. Säger ni nej blir ni liksom Ukraina betraktade som ett hinder.
Om få i Sverige hade förväntat sig ett svenskt nej hade ingen i Kreml accepterat det. Om frågan i Sverige reducerats till ett miljörättsligt avgörande är det i Ryssland en utrikespolitisk angelägenhet. Svenska eller finländska hänvisningar till juridik väger i det sammanhanget lätt, om inte hos Nordstreams skickliga svenska lobbyister, så hos de absoluta makthavarna i Moskva. Trycket på Finland som under så många år varit satt under press av forna Sovjetunionen har i sammanhanget därför varit större än på Sverige.
Det är inte rysskräck eller historia som ligger bakom oron för gasledningen. Den har också stora fördelar på samma sätt som andra energiledningar på havsbotten. Europa behöver energin. Naturgas är bättre än olja och kol. Det är inte bara EU som blir beroende av Ryssland, utan Ryssland får också ett beroende av EU. Som miljöministern påpekade avstyrker heller inte av remissinstanserna, inte heller de som berör miljön, projektet. Mona Sahlin som tidigt tog ställning mot ledningen mer för att opponera mot regeringen än mot Moskvas maktambitioner vill nog ogärna bli påmind om att det också finns en EU-överenskommelse TNT-E om transnationella energiledningar som den förra socialdemokratiska regeringen ställde sig bakom.
Problemet är att ett projekt som till sin natur är multilateralt och berör i stort sett hela Europa blir en bilateral, för att inte säga unilateral angelägenhet. Ryssland lyckades splittra EU-länderna som inte samlats till en gemensam politik. För Ryssland är gasen inte bara fråga exportpolitik utan i minst lika hög grad maktpolitik. Därför var det centrala att bygga sig förbi de baltiska länderna. Därför hålls Polen utanför uppgörelsen. Hade frågan från början varit en EU-angelägenhet hade de baltiska staterna och Polen med all säkerhet inkluderats i energilösningarna. Nu lämnas de ensamma kvar. Invid ett Ryssland som visat hur gasen kan användas som ett strategiskt verktyg.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
