Ett nödvändigt ont
Vad som komplicerar frågan är närmast att vi inte har en riktig regering på plats. Och att det fortfarande känns väldigt oklart vilka frågor en övergångsregering skall ta sig friheten att fatta besluta om.
Därtill finns det uppenbara behov av att utvärdera och förändra utformningen av gränskontrollerna, om de alls skall finnas kvar. I en nysläppt rapport från EU-kommissionen (lägligt offentliggjord först efter riksdagsvalet) påvisat stora brister. Europas sämsta gränskontroller, med stora brister i rutiner och utbildning av personal, om man får tro rapportförfattarna.
För att närma sig själva sakfrågan om gränskontrollernas vara eller inte vara behöver man egentligen bottna i två aspekter.
För det första är det ett undantag. Ett störningsmoment i Europasamarbetet. Grundtanken med EU är fri rörlighet av människor, kapital, varor och tjänster. Det är principer som skapat en samlad europeisk ekonomi, och som tjänat oss väl. I Öresundsregionen är principen om den fria rörligheten extra viktig, givet hur stor del av ekonomin och människors vardag som bygger på en tillvaro på båda sidor sundet.
Men den fria rörligheten bygger också på att det yttre skalet fungerar. Om vi har fri rörlighet i Europa, behöver gränserna in till Europa fungera. Så är det inte idag, och framförallt; så har det inte varit de senaste åren.
För det andra befinner vi oss fortfarande i vad som får betraktas som ett undantagstillstånd. Vi ser de största människoförflyttningarna sedan andra världskriget. Att det extrema trycket som uppstod mot Europa, och Sverige, under hösten 2015 har avtagit betyder inte att situationen är normal.
Tanken är trots allt att en asylsökande skall söka asyl i sitt första ankomstland. Att södra Europa viftade förbi migranter i nordlig riktning frångick denna princip. Gränskontrollerna i nord, var således en följd av misskötsel i syd. Även här har situationen stabiliserats, men kan knappast kallas hållbar.
EU vill nu storsatsa på den gemensamma yttre gränsen. Europeiska gränspoliser anställda direkt av EU skall kunna bistå lokala myndigheter vid behov. Det finns skäl att välkomna detta.
Samtidigt finns det också skäl att understryka att även om EU:s yttre gränser skulle fungera prickfritt redan imorgon, skulle andra problem som motiverar gränskontrollerna fortfarande kvarstå.
En viktig ofta förbisedd aspekt är att vi i Europa nu har ett rekordstort antal människor som lever i skuggsamhällen. Papperslösa, som den förskönande omskrivningen lyder. Människor som tagit sig till Europa men gått under jord, i rädsla för att bli hemskickade av myndigheterna. Personer som nu genom inre gränskontroller hindras från att förflytta sig inom Europa, för att pröva sin lycka i ett land med vidlyftigare välfärdssystem och generösare uttydningar av asylrätten.
Sammantaget behöver vi de inre gränskontrollerna. Inte för att de är bra eller önskvärda, utanför att Europas oförmåga att hantera migrationsfrågan kommer ha följdverkningar under lång tid framöver.
