Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
fredag 24 maj 2013
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
fredag 24 maj 2013
Ledare 2007-01-29 | Uppdaterad 2007-10-05
Något positivt håller änligen på att hända med det svenska biståndet. Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) har tydligt deklarerat att antalet mottagarländer skall bli färre och biståndet effektivare. Krav på mänskliga rättigheter och demokratiska reformer skrivs in som villkor för insatser. Till detta kommer att en oberoende myndighet inrättats för att utvärdera hur de 26 (!) biståndsmiljarderna 2007 används. Gunilla Carlsson förefaller också vara öppen för en framtida diskussion om att kunna använda biståndspengar för civil-militära insatser. Med tanke på att civila och militära insatser i dag allt mera vävs in i varandra är det också rimligt att ett samlat grepp tas i budgetförhandlingar om Sveriges internationella insatser för att till exempel stoppa folkmordet i Sudan. Men även inom biståndsmyndigheterna sker en omprövning av prioriteringar och satsningar. I utvecklingsarbete i tredje världen finns överlag i dag en större öppenhet för till exempel de mikrokrediter och mikrobanker som förra året uppmärksammades med Nobels fredspris. Bistånd inriktas på småskalighet och kvinnors arbete, men också äganderätter och marknadsekonomi betonas. Det är en i biståndssammanhang delvis ny syn på företagande och entreprenörskap som får genomslag efter år av inriktning på statlig ekonomisk planering.
En variation på samma markandsekonomiska tema är att statliga Swedfund nu gör en satsning på små och medelstora företag i tredje världen. Det statliga riskkapitalbolaget är också en del i den stora biståndspolitiken, men under åren betydligt mindre uppmärksammat än de traditionella satsningarna. Av Swedfund får svenska bolag som investerar i de som slarvigt kallas utvecklingsländer möjlighet att låna riskkapital. Tidigare har denna typ av bistånd setts över axeln och hårt kritiserats av antiglobalister som gärna annars ropar på ständigt fler biståndsmiljarder. Då och då hävdas att exportkrediter mer är en subvention av svenska företag än något som utvecklar den tredje världen. Men transnationell globalisering och fria marknader till trots är exportkrediter en angelägenhet för de flesta stater, även när företag exporterar till kunder i västvärlden. Den som motsätter sig alla former av exportkrediter bör nog vända sig med de kraftigare orden mot Exportkreditnämndens stora verksamhet än lilla Swedfunds. Och den biståndsmodell som Swedfund är en del av syftar till att integrera stater i världsekonomin, att ge deras företag tillträde till världsmarknaden, samtidigt som svenska företag får nya marknader. Även denna typ av exportkrediter måste utvärderas och granskas. Som allt annat bistånd. Ty det är dags för en diskussion som i första hand handlar om biståndets kvalitet och nytta och i andra hand sätter fokus på exakt vilken procentsats biståndet skall belasta statsbudgeten med.
Martin Tunström
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
