Ett samordnat förhalande

Ledare Artikeln publicerades
Undersköterskornas krav är svåra att möta.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Undersköterskornas krav är svåra att möta.

Återigen har en socialdemokratiskt statsråd tvingats hålla en presskonferens för att presentera ett förslag från Januariöverenskommelsen med politik från Liberalerna och Centerpartiet.

Sent under torsdagseftermiddagen samlade socialminister Lena Hallengren några journalister på ett äldreboende för att berätta att en ’Nationell samordnare för en hållbar kompetensförsörjning inom kommunalt finansierad vård och omsorg om äldre’ ska försöka råda bot på skenande behov för våra äldre.

Samordnaren är alltså en produkt av punkt sextiotvå i överenskommelsen och inte ett eget socialdemokratiskt initiativ. Något som märktes ganska tydligt under presskonferensen. Det socialdemokratiska drivet för äldreomsorgen har svårt att uppfattas som genuint.

Hallengren inledde med en hyllning till undersköterskeuppropet och dess förgrundsgestalter. Ett upprop med 14 500 namnunderskrifter som vittnar om jobbiga arbetsvillkor inom verksamhetsområdet kan inte vara roligt för någon ansvarig minister att få, särskilt inte när man inte har så mycket svar att ge. Hallengren erkände deras engagemang för förbättring, men erbjöd inga betryggande lösningar. Efter presentationen av den illavarslande demografiska utvecklingen där fler och fler blir äldre och i behov av vård så nämnde Lena Hallengren en del förslag. Dock med brasklappen att ingenting ännu är spikat. Förslagen om en nationellt harmoniserad undersköterskeutbildning, legitimerade vikarier och fast omsorgskontakt i hemtjänsten kommer kanske att ändras eller inte genomföras alls.

Om syftet med att inledningsvis lyfta upp undersköterskeuppropet vara att få lite gratis poäng för engagemang, så försvann de snabbt när själva nyheten presenterades. Hallengren säger att hon har förståelse för de ungdomar som inte är sugna på att utbilda sig till undersköterskor. Och lösningen då? Jo det ska en sjuttiofyraårig tidigare ordförande i IF Metall, Gunnar Johnsson, komma på. För det är han som föreslås som nationell samordnare. När Johnsson själv fick ordet så poängterade han att för att klara av det stora rekryteringsbehov som välfärden står inför, 135 000 nyanställda bara under denna mandatperioden, så behöver arbetsvillkoren vara bättre än de är nu. Men samtidigt lovar han att inte lägga sig i några avtalsrörelser.

Där nuddas pudelns kärna. För några veckor sedan valde Kommunal att hoppa av LO-samordningen inför avtalsrörelsen på grund av en förväntad dålig utdelning. Det är ett uttryck för samma frustration som blev startskottet för undersköterskeuppropet. Socialdemokraternas problem är att det inte finns utrymme för att förbättra lönerna för undersköterskor och offentliganställda så att det motsvarade deras förväntningar och stora insatser för samhället och enskilda. Det är dock svårt att rakt förmedla detta, särskilt för ett arbetarparti. Utnämningen av samordnaren lär användas av regeringen som ett sätt att försöka hålla upplevda kärnväljargrupper lugna.