Ett sjukt system

Ledare Artikeln publicerades
Det finns mycket som tyder på att vi är sjukskrivna mer än vi är sjuka. Det är dags att komma till rätta med det.
Foto:JESSICA GOW / TT
Det finns mycket som tyder på att vi är sjukskrivna mer än vi är sjuka. Det är dags att komma till rätta med det.

En ny rapport om sjukförsäkringen ringar in problemen och förklarar varför systemet inte fungerar.

Rapporten kommer från ESO som är en tankesmedja kopplad till finansdepartementet med uppgift att utreda frågor som är kopplade till stora utgifter för det offentliga.

Sjukskrivningarna har länge varit en stor kostnad för det offentliga. Deras längd och antal har också varierat kraftigt de senaste 25 åren. Detta har gjort att kostnaderna varit svåra att förutspå. I år är det sjätte året med stigande sjukskrivningstal och det finns inget som tyder på att den trenden skulle vika. Regeringens bedömning är att kostnaderna för sjukskrivningarna kommer uppgå till 50 miljarder år 2018, det skulle innebära en ökning på 150 procent sedan 2010.

Vad är det då som gör att sjukskrivningarna ökar? Forskarna bakom rapporten identifierar tre faktorer. Den första är att individens uppfattning om sin hälsa spelar en större roll än det faktiska hälsotillståndet. Den andra är att den sjuke har ett informationsövertag över läkare och arbetsgivare som gör det svårt för dem att värdera den sjukes beskrivning av situationen. Det tredje är att det är förhållandevis lätt för staten att flytta pengar till sjukförsäkringarna från andra budgetposter.

De två första faktorerna är de mest intressanta då de säger något om vår kultur kring arbete och sjukfrånvaro. Särskilt då rapportförfattarna visar att kopplingen mellan sjukskrivingar och vår faktiska hälsa är svag.

Istället verkar det vara vår inställning till arbete och vår syn på det egna hälsotillståndet som avgör om vi blir sjukskrivna eller inte. Om man upplever sitt arbete som meningslöst är steget till utbrändhet inte stort.

Det finns många saker som påverkar vår syn på oss själva och arbetet vi utför. Det centrala är dock att tillvaron upplevs som begriplig, att man kan hantera den och att man får ut något av att hantera den. Detta enligt professorn i medicinsk sociologi Aaron Antonovsky som sammanfattade sin forskning med begreppet "känsla av sammanhang".

Detta anknyter till vad som brukar kallas ett "lokalt etos". Svenska forskare har visat att olika orter hanterar nedläggningar olika väl. Ofta är det entreprenörsanda och ett arv av småskaligt ägande som ligger till grund för förmåga till återhämtning hos en ort. Det är samma lokala etos som anger normen för vad som upplevs som fysiskt normaltillstånd och förmåga till arbete.

Det talas ofta om att den lutherska arbetsmoralen format oss och tidigare generationer. Den bilden verkar bli allt mer matt med tanke på sjukskrivningstalen. Något som däremot formar oss och vår arbetsmoral är sjukförsäkringssystemet. Oavsett vad man har för personlig inställning till sjukskrivning så påverkas vi av hur ersättningssystemet är utformat. Det visar försöken med att kräva läkarintyg först efter två veckors frånvaro. De ledde till en dramatisk ökning av sjukfrånvaro och kostnader för det allmänna.

Den färska rapporten landar i en rad förslag på reformer. Det mest iögonfallande är att aktivt arbeta för att minska det politiska inflytandet över sjukförsäkringssystemet. Anledningen är att det har visat sig att politiker inte vill lösa de växande problemen av rädsla för att bli straffade av väljarna. Det avslöjar både politikerna och väljarkåren.