Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 17 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 17 maj 2012
Ledare 2012-01-28 | Uppdaterad 2012-01-28
Som kampen om de gudfruktiga, har den beskrivits. Partiledarstriden inom Kristdemokraterna, där sittande Göran Hägglund i dag ställs mot utmanaren Mats Odell.
Det är på en och samma gång träffande och fördomsfullt. Som det framgår i den intressanta och nysläppta boken Den svenska väljaren med bidrag från ett antal forskare knutna till Linnéuniversitetet (red Magnus Hagevi) har mellan 50 och 70 procent av de frikyrkoväljare som regelbundet besöker religiösa möten röstat på just KD.
Stämpeln som en frikyrklig politisk gren är däremot orättvis. Idémässigt kan de svenska kristdemokraterna placeras in i en politisk rörelse som låtit sig inspireras av den naturrättsliga traditionen, något förenklat vilar partiets ideologi på kristna värden. Som regeringspartiet CDU i Tyskland, till exempel.
Konflikterna i partiet handlar inte bara om konfessionalism kontra sekularism, utan också mellan en mittenorienterad svensk kristdemokratisk identitet och en mer konservativt orienterad kontinental. Konfessionalisterna och "kontinentalisterna" har, trots skilda politiska referensramar, enats kring Mats Odell med hopp om att bli mer synliggjorda. Det kan bara tolkas som att frågor om hädelseförbud, en mer restriktiv abortpolitik och sambeskattning av makar får ett större utrymme med Odell som partiledare.
Att inte ligga rätt i tiden är ett uttryck som beskriver Kristdemokraternas problem. Samtidigt vet vi att väljarströmmarna är oberäkneliga. I dag går det bra för Miljöpartiet. I valet 2002 var dock de gröna beroende av taktikröster för att komma in i riksdagen. På 1980-talet räddades dåvarande VPK av S-röster. 1994 hade Kristdemokraterna ramlat ur parlamentet om inte moderata stödröster ramlat in. Det är alltså samma parti som en mandatperiod senare fick närmare 12 procent i riksdagsvalet – och som nu försöker övervintra med ett opinionsstöd på mellan tre och fyra procent. Det enda vi vet är att förutsättningarna i politiken kan förändra sig dramatiskt, på kort tid.
Oavsett i vilken riktning KD än går har man nu bara uppförsbackar att välja mellan. Hur hårt Kristdemokraterna än anstränger sig är deras öde till stor del knutet till hur det går för Moderaterna.
Det till synes enkla förslaget, som Odell står för, är att flytta sig högerut eftersom Moderaterna tonat ned systemskiftesretoriken. Moderaterna rymmer en stor grupp väljare som identifierar sig med det största borgerliga partiet. Kanske kan de beskrivas som människor som röstar på moderaterna, men inte är moderater. Här finns också en grupp väljare som förvånas över det högerpartiets företrädare är allt mindre intresserade av, såsom familj, civilsamhälle och traditioner. Besvikna värdeväljare finns också i folkpartiet som övergivit frisinnet och Centern.
Den socialpolitiskt och välfärdsorienterade huvudfåra som bär upp KD skulle dock inte känns igen sig i ett parti som med allt mindre bokstäver talar om det glömda Sverige; om asylsökande och hemlösa, om skyldigheten att hjälpa den nödställde i Sverige och utomlands via bistånd. En ny kristdemokrati kan heller inte ha som affärsidé att ta m-väljare, utan bör sikta på att vinna över S-rösterna.
Dagens val av partiledare i Västerås för Kristdemokraterna är mot den bakgrunden inte bara – som förespeglats - en ledarskapsfråga utan ett val av politisk inriktning.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (46 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
