EU-fördumningen rullar över riket

Ledare Artikeln publicerades
Foto: FREDRIK PERSSON / TT

Så blev en fråga som inte är en EU-fråga dominerande under valrörelsens sista dagar. Ett underbetyg åt svensk EU-debatt.

Ja, abortfrågan. Har inte ett dugg med EU att göra. Bör inte ha det. Men Dagens Nyheter är av en annan åsikt och har därför gjort ett så stort nummer de orkar av att den kristdemokratiske partistyrelseledamoten Lars Adaktusson röstat emot alla resolutioner i frågan under den tid han satt i EU-parlamentet.

Adaktussons förklaring är klar och enkel: ”Det kan tyckas märkligt att man som parlamentariker röstar mot förslag som kan vara både viktiga och rätt i sak. Men det händer emellanåt och det är väsentligt för att motverka de krafter som konsekvent arbetar för att EU ska växa och lägga under sig mer makt”…”Om medlemsländerna i EU har rätt att själva utforma sin abortlag är det rimligt att även länder utanför EU har den rätten.”

Men Dagens Nyheter hör helt enkelt inte vad han säger. Tidningen har också i skrivande stund vägrat att rätta sitt felaktiga – och yvigt spridda – påstående att Adaktusson skulle ha röstat emot en resolution som fördömde behandlingen av en våldtagen och gravid tioårig flicka i Paraguay. En uppgift som även hans partiledare Ebba Bush Thor offentligt tagit för given.

Adaktusson sitter inte ens längre i EU-parlamentet. Han stöder svensk abortlagstiftning. Det som Dagens Nyheters nyhetsredaktion inte förstår eller låtsas inte förstå är, att även om inget av detta vore fallet styrs hans agerande av en övergripande principiell hållning som inte har med den etisk-medicinska diskussionen kring abort att göra. Adaktusson vill värna den konstitutionella idén om en union som håller sig inom de beslutsramar den har folkligt mandat för.

Alla som på något sätt arbetar med politik vet, att om ett överstatligt politiskt organ ägnar tid och energi åt frågor det i sak inte har med att göra, då är det laddat med krafter som vill dra åt ytterligare överstatlighet. Det är med andra ord viktigt att det finns ledamöter som inte låter sig dras med i bekväma kollektiva symbolhandlingar som gynnar sådana krafter. Med andra ord kan Adaktussons hållning för all del sägas vara konservativ, men lika gärna principfast – liberal.

Men svensk EU-debatt är till synes hopplös. Eller så är det abortdebatten som ger osviklig feber varän den drar fram över landet. Viktiga distinktioner upplöses i allmän yrsel.

Partiets toppnamn Sara Skyttedal förklarar att hon inte skulle rösta som Adaktusson med hänvisning till att Kristdemokraterna ju vill stärka EU:s utrikespolitik. Visst. Men om abortfrågan skall klassas som en del av unionens utrikespolitik, vilket hon underförstår, vilka frågor är i så fall inte en del av utrikespolitiken? Vart går gränsen? Varför skulle inte ett lands arbetsmarknadspolitik fördömas om den anses förkastlig av EU? Trafikpolitik? Vilka frågor finns det där ett land utanför EU inte kan bli föremål för klander och i tangentens riktning naturligtvis politiskt tryck och sanktioner?

Skall alltså EU i kraft av utrikespolitisk aktör sätta press på länder apropå frågor där de egna medlemsländerna tillerkänts domsfrid? Det går inte ihop. Även hos Skyttedal och Kristdemokraterna kortsluts EU-synen i denna överhettade debatt.

Fördumningen rullar fram genom de av Dagens Nyheter villigt öppnade portarna. ”KD bedriver ett strategiskt, systematiskt och välriktat arbete mot kvinnors rätt att besluta över sina egna kroppar, i Sverige och EU” twittrar Miljöpartiets kandidat Alice Bah Kuhnke. ”Aborträtten är en mänsklig rättighet” och "Stor risk för konservativ backlash i Europa och Sverige om jämställdhet", förklarar Annie Lööf och Jan Björklund i samma forum. ”Hur tycker du att Busch Thor ska hantera Adaktusson?” lyder den servila frågan från Tidningarnas Telegrambyrå, TT, som Stefan Löfven bjuds på och som han besvarar med att efterlysa ett hundratjugonionde kristdemokratiskt ställningstagande om aborträtten och med antydan att enda sättet är att kasta ut Adaktusson ur partiledningen.

Alla inblandade, journalister som politiker, vet förstås att Kristdemokraterna stöder nuvarande svensk abortlagstiftning. Även Moderaterna, som inte är vuxna nog att låta bli att köra knivar in i det parti vars samarbetsvilja är deras väg till att återvinna regeringsmakten. ”Använd rösträtten för att försvara aborträtten”, utropar partiets kandidat Jessica Polfjärd. ”Sorgligt att aborträtten behöver försvaras mot religiösa krafter”, skriver den ekonomisk-politiske talespersonen Niklas Wykman och gruppledaren Tobias Billström delar med sig av den Expressenintervju där Ulf Kristersson apropå Adaktusson och abort deklarerar: ”Där EU ska ha en gemensam ståndpunkt, då får man inte darra på den manschetten.”

Summa summarum har ju nu vartenda parti som kritiserat Kristdemokraterna – och Kristdemokraterna själva – mellan raderna deklarerat att de anser att EU bör gå i mer överstatlig riktning. Om man skall ta alla uttalanden på allvar.

Det enda parti som verkar hålla sig för goda för att delta i den galna dansen är Sverigedemokraterna. Alltså partiet som plötsligt låtsas över huvud taget vilja vara med i EU när alla vet att de egentligen vill ut och vars hela kampanj varit en stor låtsaslek.

Flera har uttryckt uppfattningen att detta är en dålig EU-valrörelse i den meningen att det helt enkelt är för låg nivå på den. Det blir allt svårare att inte hålla med.