Exponera islamismen

Ledare Artikeln publicerades

En granskning av svensk islamism kan bli ett skydd både för samhället i stort mot islamisterna, men även för de vanliga muslimer som annars i vissas ögon riskerar sammanblandning med extremisterna.

Granskning av extremistisk islamism skyddar även muslimer.
Foto: Johan Nilsson/TT
Granskning av extremistisk islamism skyddar även muslimer.

I dagarna lanserades stiftelsen Doku av journalisterna Sofie Löwenmark och Magnus Landelin tillsammans med advokaten Peter Gustavsson och docenten Johan Lundberg.

Dess tänkta verksamhet är att dokumentera och granska extremistisk islam i Sverige, såväl våldsbejakande grupper som andra typer av radikala miljöer där det förvisso inte förespråkas våld men praktiseras vardagsförtryck.

Det är i flera bemärkelser mycket glädjande att en sådan granskning kommer till skott.

Inte bara för att extremistisk islam i Sverige växer, som framgår i den rapport som tagits fram av Försvarshögskolan på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap: ”Mellan salafism och salafistisk jihadism - Påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället”.

Det finns fortfarande en stor okunskap om islam bland västerlänningar, trots flera årtionden av betydande muslimsk närvaro i väst. Ja, till och med trots de senare årens terrorattacker utförda av olika extremistiska grupper så kvarstår denna utbredda brist på även de mest grundläggande kunskaper om islam, vad som väl egentligen borde vara allmänbildning.

En sådan okunskap är farlig. Både för att man då lätt kan bli blind för de hot som islamismen utgör, men också eftersom den öppnar upp för en sammanblandning av muslimer i allmänhet med islamister. Det gäller såväl bland sådana som förbluffande naivt under årens lopp har förnekat eller bortförklarat hotet från islamismen, som dem som tenderar att se en islamist i varje muslim.

Dokus granskningar kan bidra till att skingra okunskapen, vilket bland annat bär med sig två stora vinster.

Dels blottläggs de extremistiska miljöerna, vilket gör det enklare för samhället att gripa in där så behövs och att värja sig mot eventuella hot.

Dels kommer det också att klarlägga vilka viktiga skillnader som faktiskt finns mellan dessa grupper och - om uttrycket tillåts - ”vanliga muslimer” som lever integrerade i samhället och praktiserar sin tro precis som vilken annan religiös grupp i Sverige.

Om därmed tendensen att blanda samman dessa två grupper minskar torde det förhoppningsvis också innebära en ökad trygghet för de senare, som annars kan bli offer för till exempel hatattacker - bara för att de och extremisterna råkar dela namnet ”muslim”.

Alla vinner på en granskning av islamismen.