Extra val ofarligt val

Ledare Artikeln publicerades

Även Stefan Löfven har nu två veckor på sig. Det är korrekt. Det hade Ulf Kristersson också. Men det börjar skönjas en tendens i processen som är oroande. Den sammanfattas i talman Andreas Norléns ord ”Jag kan ha hur många talmansrundor som helst”. Där skaver det.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Redan när Kristersson fick sonderingsuppdraget var före detta chefen för den dåvarande centrala valmyndigheten Per-Ola Larsson kritisk och förklarade (Dagens Juridik 3/10) att talmannen rundade regeringsformen 6 kap 4 §, där det stipuleras att denne inom fyra dagar skall lägga fram ett förslag till riksdagen att ta ställning till. Larsson menar att grundlagen inte tillåter frågan att dras i långbänk på det sätt som nu sker.

Även om man inte tolkar det partiet av regeringsformen på det sätt Larsson gör finns även annan formalia som ger uttryck för precis samma vilja till skyndsamhet. Statsvetaren och opinionschefen Peter Santesson menar att Norlén är på väg att skapa ett olyckligt prejudikat med sitt agerande. Grundlagen anger ingen fast gräns för när ett slutförslag måste vara på plats för votering, men grundlagsutredningen framhåller i sitt slutbetänkande hur viktigt det är att processen avslutas på så kort tid som möjligt.

Där faller ett stort ansvar på talmannen. Som Santesson påpekar kan en sådan i teorin dra ut på processen för att hålla liv i den för tillfället sittande regeringen. Det vill säga om man inte sätter prejudikat här och nu som stoppar sådana fasoner.

Men sådana signaler syns inte av från Norléns sida. Vid frågan hur ett extra val skall kunna passera grundlagens krav på fyra misslyckade statsministeromröstningar om alla samtal till slut havererar, menar Norlén att man kan tänka sig fyra fiktiva snabbt på varandra följande voteringar i kammaren för formens skull.

Att det scenariot uppfattas som legitimt av talmannen är bekymrande. För rimligtvis var det inte så det var tänkt. Skulle det realiseras kan vi konstatera att det i så fall är fel antingen på grundlagen eller på förhandlingsprocessen.

Norlén har deklarerat att han inte vill gå till historien som den talman som inte lyckades åstadkomma en regering. Det kan på ett sätt förstås, och talmannen bör naturligtvis vara engagerad i värvet. Men denne är ingen medlare som skall förmå trilskande parter att komma överens om lönesättningen. Talmannen har att ombesörja att de parlamentariska formerna följs på det att en regering kommer till stånd – eller inte kommer till stånd. Frågan om eftermäle är och bör vara irrelevant i det avseendet.

Det är svårt att se att det ligger i grundlagens anda att riksdagen enbart bör få ta ställning till en regeringskonstellation som är ”klar” efter talmansrundorna. Varför skulle i så fall fyra voteringar vara villkorade?

Knuten verkar vara psykologisk: en föreställning att ett extra val är något kaotiskt och ett underbetyg för demokratin. Men det är det inte. Det är ett möjligtvis ett underbetyg åt enskilda partier, dess partiledningar och dess partiordföranden. Men just detta underbetyg är vad väljarna har att ta ställning till när de lägger sin röst en andra gång. Det är en demokrati som fungerar.