Farlig frihetsreform

Ledare

Regeringens förslag om förenklade upphandlingar öppnar för ökad korruption.

Foto: Anders Wiklund/TT

Utredningen om vinster i välfärden är en av den här mandatperiodens stora projekt. Ilmar Reepalu (S), tidigare starke man i Malmö, fick hedersuppdraget och det stora ansvaret att ro utredningen i hamn.

Den omfångsrika luntan, som syftar till att begränsa möjligheterna för privata aktörer inom välfärden, har mötts av hård och träffsäker kritik från högern och från företag inom vård, omsorg och skola. Det mesta tyder också på att Socialdemokraterna inte försöker ta med sig vinstfrågan in i valrörelsen.

Men en del av utredningen har regeringen bestämt sig för att driva igenom. I syfte att öka möjligheterna för offentliga upphandlare att välja bort privata aktörer föreslås att lagen om offentlig upphandling skall luckras upp. Man hänvisar till att idéburna aktörer har svårt att göra sig gällande med de krav på korrekt utformade underlag som slås fast i LOU.

Regeringens förslag är en urvattnad variant av vinstbegränsningen för välfärdsföretag. Tanken är att kommuner och landsting skall få större möjligheter att se till andra faktorer än formella. Tanken är att det skall minska hårt konkurrensdrivna aktörers intresse av att lägga anbud.

Logiken är bakvänd och förvånande från en regering som kritiserat den föregående, borgerliga regeringen hårt för avregleringar. De rödgröna har arbetat hårt för att begränsa det assistansfusk som Alliansregeringen öppnade för med de frihetsreformer man genomförde. Det är svårt att se att förslaget om att minska transparensen i offentliga upphandlingar inte skulle få liknande konsekvenser.

Om man, som regeringen föreslår, minskar regleringen av upphandling av välfärdstjänster och dessutom tar bort regleringen för upphandlingar värda mindre än sjuhundrafemtiotusen euro öppnar man för korruption.

Sverige är förhållandevis förskonat från korruption, vilket mest säger något om hur svårt det är att hantera. Varje år kommer rapporter om kommuner som kringgått upphandlingsregler för att gynna en tidigare känd leverantör eller för att slippa utdragna upphandlingsförfaranden.

Regelförenklingen lär innebära att oegentligheterna ökar. Uppköpare kommer att i större utsträckning kunna formulera krav som egentligen bara riktar sig till en enskild aktör. Med mindre dokumentation blir det också lättare att komma undan med konkurrensbegränsande upphandlingar. Konsekvensen blir den gamla vanliga när man har att göra med korruption: priset går upp.

Mindre transparenta och reglerade upphandlingar kommer att leda till högre kostnader och sämre välfärd för skattebetalarna. Korruption har också en tendens att sprida sig och demoralisera skötsamma personer.

Att öka risken för korruption inom en sfär som varje år betalar ut femhundra miljarder skattekronor är en dålig idé. Särskilt udda blir den kommer från en regering som arbetat hårt för att förknippas med omsorg om välfärden.