Farsot närmar sig Sverige

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Erik Simander/TT

Det är åtminstone över. Ja, tyvärr är det ingen orimlig slutkommentar. Den här valrörelsen har varit bedrövlig och bara blivit värre ju mer intensivt det blivit. Den övergripande slutsatsen som behöver dras har faktiskt inte med EU att göra utan är att nivån på det svenska demokratiska samtalet måste höjas. Abort och Gucciväskor har inte och skall inte ha med EU:s framtid att göra. Men framför allt: skräcken bör inte användas som ett politiskt vapen så pass som har skett.

Men att döma av det kristdemokratiska resultatet verkar det så. Flera kristdemokratiska sympatisörer verkar ha skrämts av det allom anbefallda trumpetandet om Lars Adaktusson och aborter att det åtminstone vid denna första anblick verkar har spelat roll – trots att det är en helt irrelevant sak. Oavsett vad man tycker om sakfrågan är det ett beklämmande faktum.

Sverige som helhet skär av en aning gentemot EU i övrigt. I skrivande stund är det oklart om Liberalerna klarar sig eller inte. Men oaktat vilket är bilden i stort att Sverige bjudit på ett gammalt hederligt svenskt antiklimax.

Sverigedemokraternas uppgång är förstås betydande, men den har inte skett på bekostnad av det traditionella högerpartiet, för svensk del Moderaterna. Miljöpartiet går heller inte fram utan är tvärtom den stora förloraren och trots att Feministiskt initiativs väljare övergett sin forna framgångsspelare. Annars brukar dessa två partier fungera som kommunicerande kärl. Och Socialdemokraterna står hyfsat stadigt. Västvärldens starkaste socialdemokratiska parti lyckas alltjämt hantera det för vänstern ogynnsamma globala klimatet bättre än sina kontinentala kollegor.

Så Stefan Löfven andas nog ut. Men både han och faktiskt hela den så kallade Rörelsen i dess vidaste bemärkelse bör ta ett djupt andetag och betänka vilket pris detta betingar på sikt. Det grova retoriska artilleri de avfyrat mot oppositionen alltsedan riksdagsvalet och som de intensifierade mot slutet av EU-valrörelsen är av sådant slag att det förgiftar hela den offentliga atmosfären.

Verkningarna av de rena lögner, brunsmetande och fulspelande de ihärdigt använt sig av kommer inte spridas för vinden och försvinna. Stämningsläget i Sverige pressas successivt mot negativism och mörker. Det handlar inte bara om en fördumning av debatten. Det samhälle i vilket en stor del av befolkningen går och tror att ett högerextremistiskt maktövertagande står för dörren, såväl här hemma som i delar av Europa, är ett oroligt samhälle. Valdeltagandet må vara till belåtenhet, men det behöver inte betyda att en demokrati mår bra.

Att vänstern i detta haft aktivt eller passivt bistånd från stora delar av medierna och den politiska mitten är inte smickrande.

Utvecklingen är inte sund. Det är svart mot vitt. Det är vi mot dem. Fiender istället för motståndare. Onda mot goda. Den politisk-kulturella farsot som plågar USA kryper närmare Sverige.