Ledare 2008-01-15 | Uppdaterad 2008-01-15
Att familjen inte stått högt i kurs på politikens vänstra planhalva har nog inte undgått någon. Som vänsterledare ropade Gudrun Schyman ”Död åt familjen” och i själva socialismens kärna finner vi ett ideologiskt motstånd mot denna så kallade borgerliga institution. Men inte heller på den högra talar man alltid om människan som gemenskapsvarelse. Många gånger är utgångspunkten individen, frikopplad från sitt sammanhang. Som om förverkligande av den egna personen ytterst handlade om oberoende, inte om en utveckling i relation med andra. Oberoende av vad man har för inställning till samhällets naturliga institutioner som familj eller andra frivilliga sammanslutningar så påverkar det politikens utformning.
Det stora antalet skilsmässor i Sverige har ofta tagits som ett säkert tecken på att familjen är på väg att självdö eller åtminstone att den är på väg att förvandlas till ett tillfälligt projekt bland många. En del har jublat över den utvecklingen, medan andra sett på den med bekymrad min. Men nu kan vi vara på väg mot ett trendbrott. År 2006 var 46 000 barn med om att deras föräldrar separerade. År 2005 var siffran 54 600. Att äktenskapet har betydelse för att minska risken för separation visar jämförelsen med samboföräldrar som delar på sig i dubbelt så hög utsträckning. Antalet barn som upplever en separation mellan föräldrarna har minskat i flera år. Trenden är så tydlig att Statistiska centralbyrån nu vill fördjupa sin analys av separationsstatistiken, meddelar Uppsala Nya Tidning.
Att många barn växer upp under tragiska omständigheter är ingen hemlighet. Ungdomarna i Rödeby, Vasapojkarnas dödsmisshandel på Kungsholmen och det väntade åtalet mot 16-åringen i Rörviksmordet på höglandet är alla exempel på hur illa det kan gå. Att antalet unga sexbrottslingar ökar får också tas som intäkt för att den psykiska ohälsan bland unga breder ut sig. Familjekonflikter är en av de vanligaste orsakerna till att barn söker stöd hos Barnens rätt i samhället. Med den bilden framför sig kan man konstatera att det svenska samhället skulle må bättre om fler familjer fungerade. Allvarlig psykisk sjukdom, självmord och alkoholrelaterade sjukdomar är dubbelt så vanligt bland dem som växt upp med bara en förälder. Tungt drogmissbruk är tre till fyra gånger vanligare. Det visar en svensk långtidsstudie som Socialstyrelsen presenterade för några år sedan.
Politikens uppgift bör vara att värna och stödja de naturliga gemenskaper som finns i samhället, inte söndra dem eller ersätta dem med substitut. Som påven Pius XI uttryckte det i sin kritik mot bolsjevismen: det är inte människorna som är till för staten – det är staten som är till för människorna.
Det kan vara värt att ha i åtanke i en tid av så många politiska målsättningar.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (25 ST.)
ANNONSERA