Folkmord på kristna!

Ledare Artikeln publicerades

Förföljelsen av kristna ökar globalt, både i intensitet och geografisk spridning. En del har varnat för detta i flera år. Men ännu ser världen tigande på. När skall hjälpen komma?

Foto: SÖREN ANDERSSON / TT

Folkmord. Det ordet använder en nyligen presenterad rapport för att beskriva vidden av förföljelsen av kristna. Rapporten är framtagen åt den brittiske utrikesministern Jeremy Hunt för att kartlägga förföljelsen och ge rekommendationer på vad den brittiska regeringen kan vidta för åtgärder.

Enligt rapporten förtrycks en tredjedel av världens befolkning på grund av sin religion. Det inkluderar bland annat diskriminering, trakasserier, vandalisering och avrättning.

Av de olika religionerna är kristendomen mest utsatt. Hela åttio procent av alla som förföljs för sin religions skull är kristna.

Enligt statistik från Pew Research Center från 2016 utsattes kristna för förtryck i 145 stater. På senare år har andelen kristna som förföljs ökat drastiskt. De senaste fem åren har antalet länder där förföljelsen klassas som extrem ökat från ett (Nordkorea) till elva. I de femtio stater där risken är som högst beräknas i år 245 miljoner kristna utsättas för förföljelse. En ökning med trettio miljoner på bara ett år.

Förföljelsen kommer från många håll. I Indien utgör hindunationalismen ett hot. I Kina och Nordkorea är det i stället den kommunistiska ideologin med dess militanta ateism. I många länder är islamismen den största faran, som i Nigeria, Filippinerna och Algeriet.

Inte minst pekas behandlingen av kristna i Mellanöstern ut. Syrien, Irak, Iran, Egypten, Saudiarabien – listan kan göras lång. Likt judarna brukade de kristna utgöra en livaktig och – i de kristnas fall – stor minoritet. För bara hundra år sedan utgjorde de hela tjugo procent av Mellanösterns befolkning. Nu är de bara fem procent. I vissa delar är de ännu färre; i de Palestina utgör de numera bara två procent av befolkningen.

I takt med att förtryck och förföljelse ökar i dessa länder, och kristna på sina håll utsätts för etnisk rensning, så gör allt fler precis som judarna gjorde innan dem: de flyr sin hemländer för en säkrare plats.

Förföljelserna kombinerat med detta massexodus gör att kristendomen snart kan vara utplånad i de områden där religionen en gång uppstod. Och det är inte bara människorna som drabbas. Gravar, kors, kyrkor och allt annat som har någon koppling till kristendomen förstörs. Varje spår som minner om de kristnas existens utrotas, hela kulturen rensas bort.

Förföljelsen av kristna är en av vår tids kanske värsta brott mot mänskligheten. Att så lite görs för att råda bot på situationen är häpnadsväckande.

Kanske har den brittiske utrikesministern rätt i den kommentar han gav om rapporten då han besökte Etiopien, ett av världens äldsta kristna länder. Han påpekade då att västvärlden på grund av politisk korrekthet och en förvriden post-kolonial skuldkänsla inte förmår ta in det faktum att kristna kan vara en svag och förföljd grupp.

I Väst talas det gärna högt och brett om tolerans, mångfald och mänskliga rättigheter. Inte minst nu under EU-valrörelsen. Men när kristna korsfästs på nytt tittar man bort. Denna ödesfråga måste upp på den världspolitiska dagordningen.