För enkel bostadspolitik

Ledare Artikeln publicerades

Relativt milda hyreshöjningar, säger Hyresgästföreningen om årets hyresförhandlingar - och så kan det onekligen uttryckas.

Den genomsnittliga hyreshöjningen i landet blev 0,98 procent.

Någon renodlad seger för hyresgästerna är detta dock inte. Kostnaderna ökar självfallet med mer än 0,98 procent och även om det kan finnas utrymme för effektivisering är en trolig effekt att servicen försämras. I bostaden liksom i övrigt får man generellt vad man betalar för.

Foto: Johan Nilsson/TT

Att Hyresgästföreningen tänker kortsiktigt och prioriterar insiders - människor som redan bor - kan dock sägas vara i sin ordning. Märkligare är att detta begränsade perspektiv i praktiken blir styrande för den svenska hyresmarknaden. Genom hyresförhandlingarnas konstruktion har Hyresgästföreningen ett veto mot hyreshöjning. Kommer inte parterna överens, blir det ingen hyreshöjning alls. I valet mellan 0 procent och 0,70, väljer hyresvärdarna självklart det senare. ”Hyresgästföreningen kan bara sitta och säga 'nej nej nej' ... ingen acceptans för verkliga siffror som presenteras.

Märkliga är också de motiveringar som föreningen framför för systemets förträfflighet. Årets låga hyreshöjning ses som en framgång i det att den frigör ett konsumtionsutrymme hos hyresgästerna. Om hyran höjs med en procent men lönen med två finns en hel procentenhet att köpa kläder och mat och Netflixabonnemang för, varigenom hyresförhandlingen även påstås ha stärkt samhällsekonomin. Den procentenheten hade dock konsumerats av fastighetsägaren också och i lika hög utsträckning kommit samhället till del. Eller kanske högre - hyresgästen kan lika gärna sätta in hyresbesparingen på banken som äta ute oftare.

Hursomhelst saknar resonemanget relevans för hyrans nivå. Det är inte hyresvärdarnas uppgift att genom låga hyreshöjningar stimulera landets ekonomi i stort. Men med dagens system finns faktiskt ingen gemensam uppfattning om vilka faktorer som ska räknas. ”HGF utgår inte från samma tänk som vi när vi diskuterar”, som en annan vd på ett kommunalt bostadsbolag uttrycker det.

Dessa båda faktorer - att Hyresgästföreningen har veto och att det är oklart vilka faktorer som egentligen ska räknas i förhandlingarna - är de grundläggande svagheterna i dagens modell. Det heter ibland att bostadspolitiken nu måste handla om stora reformer som täcker alla områden, men här skulle politiken med relativt enkla medel kunna genomföra en specifik förändring utan att behöva dra in en rad andra knepiga frågor.

Antingen kan hela hyresförhandlingssystemet avskaffas och ersättas med ett system som bygger på höjningar i nivå med index. Eller också kan en oberoende institution införas som avgör vad som är skäliga hyreshöjningar utifrån ett antal kriterier som har bestämts på förhand. Ett sådant system skulle bli mer transparent för hyresgästerna än det som finns idag - och det skulle samtidigt skapa bättre förutsättningar för att bygga hyresrätter, att förvalta hyresrätter och att ge hyresgästerna bättre service. Bostadspolitik är inte alltid svårt.