Förbjud våldsverkarna

Ledare

Grupperna som har våld som politisk metod måste stoppas.

Våldsbejakande organisationer som Nordiska Motståndsrörelsen utgör ett hot mot samhället.
Foto: Adam Ihse/TT
Våldsbejakande organisationer som Nordiska Motståndsrörelsen utgör ett hot mot samhället.

Årets Almedalsvecka svärtades ned av de oroligheter som orsakades av medlemmar från Nordiska Motståndsrörelsen. Nazister som hetsade mot judar, skrämde bort RFSL-ungdomar, gav sig på medarbetare från Vänskapsförbundet Sverige-Israel och störde politiska möten.

Nazister från samma organisation dömdes förra året för bombdåd mot både ett flyktingboende och en lokal för Syndikalisterna. Personer från dessa kretsar drar sig alltså inte för att genomföra terrorattacker.

Detta är inte en politisk organisation som vilken annan, som i enlighet med demokratins spelregler verkar för sina ideal. Det handlar om en våldsorganisation med hatisk ideologi som endast utnyttjar demokratiska möjligheter i den mån det gynnar organisationens syften.

Med liknande ord kan man beskriva flera andra rörelser i Sverige.

Strax innan Almedalsveckan började släppte Försvarshögskolan sin rapport ”Mellan salafism och salafistisk jihadism” som kartlägger den salafistiska jihadistmiljön i Sverige.

Vissa händelser kopplade till dessa kretsar är välkända sedan tidigare, såsom terrordåden i Stockholm 2010 och 2017, samt jihadresorna ned till Islamiska Statens strider i Syrien och Irak.

Rapporten visar också att jihadiströrelsen i Sverige har vuxit de senaste åren: på tio år har rörelsen tiodubblats.

I samband med de våldsbejakande rörelsernas frammarsch har det av politiker från i stort sett hela den politiska färgskalan framförts krav på att förbjuda medlemskap i sådana våldsbejakande organisationer.

Det vore inte en dum idé. Att kriminalisera extremistiska organisationer som använder våld för att rasera det demokratiska samhället, är ett skydd för demokratin gentemot dess fiender - ett skydd för medborgarnas liv och frihet.

Det skulle inte vara den ultimata lösningen på problemet, men åtminstone en del av lösningen. Det viktigaste är så klart att arbeta förebyggande, men det förtar inte behovet av akuta skyddsåtgärder.

Ett sådant förbud skulle förvisso inte innebära att nazismen eller jihadismen försvinner. Likt många vänsterextremistiska grupper går det alltid att fortsätta aktiviteten i löst organiserade nätverk. Alternativt så återuppstår man som en ny, mer städad organisation - men där åtminstone tröskeln för att gripa till våld blir högre.

De som är skeptiska till ett sådant förbud av rädsla för att begränsa friheten, bör beakta att det inte skulle handla om att förbjuda någons åsikts- eller yttrandefrihet. Det är rimligt att ett demokratiskt samhälle skall kunna ställa krav på en organisation att den inte med våld skall verka för avskaffandet av demokratin som sådan.