fredag 10 februari 2012
fredag 10 februari 2012
Ledare 2009-07-14 | Uppdaterad 2009-07-13
Fram till nästa sommar då kronprinsessan gifter sig kommer vi att ha en ständigt pågående debatt om monarkins ställning i vårt land. Redan nu har såväl organiserade rojalister som republikaner fått ökad tillströmning till sina rörelser. Åtminstone en av partiledarna, vänsterpartiets Lars Ohly, har också redan uttryckt sitt starka missnöje med att det blivande tronföljarparet ska få bo på Haga slott i Solna.
I media kommer denna debatt skildras som att det rör sig om två läger som bekämpar varandra. Svenska folket är splittrat, kommer det att sägas, och de mest arga och radikala företrädarna för båda sidor kommer att väljas ut som lämpliga intervjuobjekt. Ett bra drama kräver en konflikt. Unga arga radikala republikaner kommer att hetsas mot lillgamla ynglingar med tredelad kostym och fluga. Båda kommer att vara lika sura. De första för att ingen lyssnar på dem. De senare på att kronprinsessan bestämt sig för att gifta sig med en helt vanlig kille från Ockelbo istället för en prins ifrån något avsatt europeiskt konungahus.
Få, om någon, kommer att känna igen sig i detta skådespel. Med monarkin i vårt land är det ju som bekant så att den inte alls splittrar folket, utan enar det. När det stod klart att kronprinsessan tänkte gifta sig gjorde Sifo en opinionsmätning. Det framgick att 75 procent av de tillfrågade ville behålla monarkin, och att 83 procent tyckte det var rätt att kronprinsessan gifter sig med en man av folket. Och mönstret håller i sig även uppdelat på partisympatier. Även bland socialdemokrater finns ett överväldigande stöd för monarkins fortlevnad.
Visst behöver vi en fortsatt diskussion om kungahusets roll. Men det är synd att debatten kommit att företrädas av två ytterlighetsgrupper som inte företräder den stora majoriteten. De flesta som vill behålla kungahuset har snarare en ganska avslappnad och naturlig inställning till vad det handlar om. Det är visserligen en demokratisk anomali att ha ett ämbete som går i arv. Men kungen har ingen politisk makt. Det är en orättvisa att kronprinsessan och hennes blivande man ska få ett slott av regeringen att bo i när andra måste bo i små slitna hyresrätter. Men det gäller bara en familj. Vi kommer att vara tvungna att betala bröllopet med skattepengar. Visst, men det kommer att bli århundradets fest! Många minns med värme kungabröllopet från 1976 och den här festen kommer inte att bli sämre.
Vid familjemiddagar eller fikastunder på jobbet kan det ibland kännas jobbigt att försvara kungahuset när diskussionerna drar igång. Inte minst är det svårt att försvara en tradition som går ända tillbaka till vikingatiden. Men vad få tänker på är att denna udda kombination, kungahus plus demokrati, är resultatet av att Sverige är en av världens äldsta och stabilaste demokratier. Det är ett kännetecken på att just här, hos oss i Sverige, står demokratin starkare än på många andra ställen på jorden.
Är han missnöjd att dom kommer att bo på Haga?och? jag är missnöjd med att Ohly är i Sveriges riksdag! men jag måste vackert acceptera att några få vill ha honom där.Ja några få, för han är även omstridd bland sina egna.
Jag gillar inte ENYs dumma kommentarer här men som han själv skriver så får man acceptera vissa saker för demokratins skull.
Kungahus och demokrati går alldeles utmärkt att kombinera. Felet är att Gustav Vasa, efter att han kuppat till sig makten i Sverige, införde att tronen skulle gå i arv. Innan dess var vårt land ett valkungadöme i många hundra år. Om vi återinför denna gamla tradition torde väl både republikaner och rojalister kunna lägga ned debatten om monarkins demokratiska problematik.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (47 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
