Förutsägbart i Nacka

Ledare ,
Tre lägenheter i Nacka krävdes för att regeringen skulle intressera sig för månggiften.
Foto:
Foto:

Historien om mannen i Nacka som fått boende av kommunen har blivit en nationell angelägenhet. Tre fruar och sexton barn inryms i tre lägenheter som kommunen köpt för ändamålet till en kostnad som närmade sig fjorton miljoner kronor. De två komponenterna månggifte och kommunala bostadsköp på den öppna marknaden bildar ett explosivt material.

Artikeln publicerades 21 september 2017.

Någon som tände till var den nyligen tillträdda migrationsministern Heléne Fritzon (S) som reagerar kraftfullt på uppgifterna och som lovar tillsätta en utredning. "För mig är jämställdheten så otroligt viktig att jag tycker att det här är oerhört prioriterat att det här uppdraget kommer."

Men Fritzon har haft god tid på sig att reagera både över det ena och det andra. Att cirka trehundra månggiften finns registrerade hos Skatteverket är en följd av att svensk rätt inte gör anspråk på att göra utländsk rätt ogiltig. Inom förvaltningsrättsliga kretsar har en debatt om registrerade månggiften pågått sedan minst två år.

Kommuners skattefinansierade konkurrens mot medborgare på bostadsmarknaden är inte heller något nytt. Malmö har till exempel redan hunnit börja och sluta med inköpen. Man kunde till sist inte förneka att köpen drev upp priserna för människorna vars pengar man använde till köpen.

Migrationsminister Fritzon har en gedigen bakgrund inom kommunpolitiken och det är svårt att tro att hon inte kände till fenomenen sedan tidigare.

Polygamisten i Nacka passar in i ett mönster som hemsöker svensk politik och förvaltning: bristen på deduktion. Det tycks finnas en naturlag som kräver att varje missförhållande måste upplevas och gärna dras till sin spets innan det kan åtgärdas. Åtminstone händer inget innan något varit förstanyhet i Lunchekot.

Förra året avslöjade Aftonbladet att en advokat i Jönköping tjänade grova pengar på att sälja arbetstillstånd till människor i mellanöstern. Det var som mest ett halvår efter terrordådet i Bryssel som fick politikerna att upptäcka två saker: svenska pass är på vift och terrorister drar sig inte för att tömma bolag på tillgångar.

Regeringen satte i gång ett frenetiskt arbete med att kartlägga försvunna pass. Under en tid var försäkrings- och momsbedrägerier, skalbolag och smslån förknippat med terrorfinansiering. Arbetskraftsinvandringen granskades och visade sig vara dysfunktionell.

Efter det blodiga terrordådet i Stockholm i våras framkom det att det finns ett skuggsamhälle där papperslösa ibland betalar skatt men oftast inte och att denna gråzon kan inhysa mer eller mindre farliga personer.

Det här är förhållanden som man hade kunnat ana om man var någorlunda insatt i välfärdssystemens konstruktion. Politiker borde ha ett intresse av att förekomma skandaler men verkar för det mesta invänta journalisternas och allmänhetens upprörda frågor.

Alla människor har en överlevnadsinstinkt och de flesta har ett större eller mindre mått av egoism och girighet behäftad vid sin person. Ett gott samhälle utformas med detta i åtanke och i försök att kanalisera dessa urkrafter på ett sätt som inte skadar andra.

Politikers överlevnadsinstinkt behöver kanske kopplas tydligare till deras förmåga att förutse negativa konsekvenser av deras reformer. Väljarnas ansvarsutkrävande vart fjärde år verkar inte vara nog.