Frågan som borde vara på allas läppar

Ledare Artikeln publicerades
Det finns betydande samhällsekonomiska vinster i att sänka inkomstskatten.
Foto: Mats Andersson /TT
Det finns betydande samhällsekonomiska vinster i att sänka inkomstskatten.

Sakpolitiken har kommit i skymundan i debatten om regeringsfrågan. Det har handlat om vem som skall regera och samarbeta med vem – men inte varför eller med vilket politiskt program.

Många vill göra eventuella samarbeten till frågor om ganska vaga sociala och kulturella värden – men några av de viktigaste konfliktlinjerna finns fortfarande i den ekonomiska politiken. En fråga som borde vara i fokus är sysselsättning. Sverige befinner sig i ett unikt ekonomiskt läge. Vi står på toppen av en högkonjunktur, men räntan är extremt låg. När konjunkturen snart vänder kan vi vänta oss lägre tillväxt och högre arbetslöshet. Och det i ett läge där den offentliga sektorn redan står inför stora problem.

När regeringens budget granskades tidigare i år uppdagades att 200 miljarder kronor saknas i kommuner och landsting till år 2030 om dagens personaltäthet inom välfärden ska behållas. Befolkningen ökar och åldras, och de årliga behovsökningarna växer i storlek. Redan inom två år behöver 20 miljarder kronor tillföras. Det är en summa i paritet med kostnaden för hela Polismyndigheten.

Sveriges ekonomi och statens möjlighet att uppfylla sin del av samhällskontraktet är avhängigt att alla som kan arbetar och bidrar. Hur vi får in fler i arbete borde därför vara frågan på allas läppar.

Lägre skatt på arbete och/eller lägre bidrag ökar incitamenten att delta i arbetskraften och därmed sysselsättningen. Det visar en forskningsgenomgång som publicerades av forskningsinstitutet Ratio för ett par veckor sedan och är skriven av ekonomie doktor Jacob Lundberg och John Norell.

Anledningen till detta samband är att det alltid finns människor som står och väger mellan att arbeta eller inte. Huruvida man väljer att arbeta några år till innan pensionen, att anstränga sig för att komma tillbaka i arbete efter arbetslöshet eller sjukskrivning, eller att arbeta några timmar extra påverkas av hur mycket det lönar sig att arbeta. Gifta kvinnor, ensamstående mödrar och löntagare nära pensionen är särskilt känsliga för dessa ekonomiska incitament.

Rapportförfattarna beräknar att jobbskatteavdraget har skapat mellan 86 000 och 165 000 jobb, och att ett utbyggt avdrag skulle kunna skapa upp till 90 000 ytterligare jobb. Det är den mindre kontroversiella delen. Såväl de borgerliga partierna som Socialdemokraterna och Miljöpartiet borde kunna stödja den idén. Det ökar skillnaderna mellan arbets- och bidragsinkomster – och ger låginkomsttagare mer i plånboken.

Det är också helt uppenbart att utgiftssidan av statsbudgeten måste kontrolleras för att ekonomin och den offentliga sektorn inte skall krascha helt. Den största delen av utgifterna går just till socialt skydd – transfereringar som sjuk- och arbetslöshetsersättningar och pension. En reform i stil med Moderaternas förslag på ett bidragstak med vilket summan av bidrag aldrig kan bli högre än lönen från arbete är därför helt nödvändigt.

Utifrån de ekonomiska problem som Sverige står inför är det en av de viktigaste reformerna som kan genomföras. Det är vad de politiska tyckare som satsar alla sina pengar på en blocköverskridande regering bortser från.