Fri grund eller värdegrund?

Ledare Artikeln publicerades
Vem har rätt värdegrund?
Foto:Andrew Medichini
Vem har rätt värdegrund?

När den romerske fältherren Sulla tog makten i Rom och gjorde sig till dess diktator införde han så kallade proskriptioner. De var listor på personer som förklarades vara fiender till staten och därför rättslösa. Listorna sattes upp på Forum Romanum och var i praktiken dödsdomar.

Proskriptioner var bra för att göra slut på fiender men också för att hålla rent från nya genom det rena skräckvälde som vidmakthölls. Ingen kunde veta när det egna namnet plötsligt fanns att skåda för envar, och eftersom det fanns en belöning för den som hade ihjäl en proskriberad (staten tog det mesta av egendomen) kunde vem som helst bli ens baneman.

Medborgarna levde konstant prisgivna åt maktens godtycke. Ett slags intecknat liv som kunde släckas när som helst.

Hörby kommun för inte omedelbart tankarna till Rom. Men där fick chefen för det kommunala bostadsbolaget sin nuna upptryckt i lokal media med kommunalrådets deklaration att han hade befriats från alla kommunala uppdrag med omedelbar verkan eftersom han uttalat sig på ett sätt som strider mot Hörby kommuns värdegrund. Han hade använt uttrycket ”etniska svenskar” på ett sätt som för nittionio procent av alla slags svenskar nog var okomplicerat men som räckte för att värdegrunden skulle öppna sig under honom.

Det är det som är det värsta med de svenska värdegrunderna. Inte att de sysselsätter en massa tjänstemän och därmed drar skattepengar. Eller att de urholkar den allmänna respekten för värderingsdebatter eftersom de inte tillför så mycket utöver lagar och målstyrningsdokument. Eller att de tjänar som en modern vallgrav runt chefsvåningen. ”Vi skall arbeta med vår värdegrund” är den svenske feodalherrens lösenord för att veva upp vindbryggan när någon vill kräva ut ansvar. Media orkar sällan storma eller belägra utan drar vidare.

Nej, det värsta är att det tidigare fria utrymmet mellan lag och gott uppförande i praktiken ockuperas av maktens godtycke. Makten har alltid tolkningsföreträdet till det skrivna, och därför blir värderingsgrundernas allmängiltighet ett vapen som kan riktas mot vem som helst som varken brutit mot lagen eller gjort sig socialt omöjlig.

För alla vet att fallet Hörby kommun inte är unikt. Möjligtvis i det att det drabbat en så högt uppsatt person. I Sverige blir det allt vanligare att olika värdegrunder plötsligt elektrifieras och stöter bort enskilda där ingen fara har anats.

Följden blir förstås att folk lär sig gå på tå i fruktlös avsikt för att slippa den där godtyckliga elchocken. Rädsla, missmod och osäkerhet om vad man får säga sprider sig. Typiskt nog är Sverige i princip ensamt i världen om att ha värdegrunder.

Tillvaron under Sullas proskriptioner blev till slut så själsligt olidlig att en senator förtvivlat bad diktatorn rakt ut att upprätta en slutlista på alla som skulle dö så att den ständiga ovissheten åtminstone försvann. Sulla skred faktiskt till verket och en rejält tilltagen lista på olyckliga spikades upp.

Men sedan gjorde Sulla något ännu mer spektakulärt. Han nedlade utan vidare sin diktatur och avslutade sina dagar på sitt gods i lantlig ro.

Om man blundar kan man se det framför sig; hur alla värdegrundsgestalter samfällt släcker ned sina datorer, går ut och lommar iväg mot den mörka granskogen och försvinner.

Kvar står folket på frihetens berghäll och andas in den friska havsluften.