Fri hyra för fler hus

Ledare
Foto:
Foto:

Snart drar höstterminen igång för studenterna på Linnéuniversitetet – men i Växjö råder återigen bostadskris inför terminsstarten.

Artikeln publicerades 11 augusti 2017.

Det ser ut att bli fler antagna studenter än förra året, och trycket på Linnéuniversitetet ökar för varje år. Det är naturligtvis glädjande att stadens universitet är populärt – men det medför också att bostadsbristen blir ännu värre och mer akut.

Enligt kommunalrådet Anja Tenje är målsättningen att Växjö kommun skall påbörja bygget av 600 studentbostäder inför valet 2018. Det är en lovvärd ambition, som dock inte kommer att förbättra situationen nämnvärt om grundproblemet inte åtgärdas. Bostadsbristen kan nämligen inte byggas bort så länge hyresmarknaden är reglerad.

Ekonomen Friedrich von Hayek talade om spontan ordning, vilket är den ordning som skapas då människor får handla på fria marknader, som reglerar sig själva enligt utbud och efterfrågan. Entreprenörer ser vad människor efterfrågar och tillhandahåller det. Priserna berättar för dem vad som behövs, hur snabbt och var – och endast om både köpare och säljare tycker att affären är lyckosam, kommer den att ske.

Avsaknaden av statlig styrning gör att tillståndet kan uppfattas som kaotiskt, men i själva verket uppstår en effektivare fördelning av samhällsresurser än vad offentlig design någonsin skulle kunna åstadkomma. Därför bör staten vara försiktig med ingrepp som försvårar för människor på marknaden att möta varandras behov.

I Sverige är dessa marknadsmekanismer satta ur spel sedan hyresregleringens inskränkning i den fria avtalsrätten infördes av Per Albin Hanssons samlingsregering 1942. Hyresrätternas lönsamhet sjönk då dramatiskt, vilket ledde till att de privata bostadsbyggarna skrämdes bort från nyproduktion av hyreshus. Sveriges bostadskris är inte naturlig – utan skapad av politiker.

Hyresregleringen var aldrig tänkt att bli permanent. Men kvar blev den ändå. Tage Erlanders regering försökte avskaffa regleringen – då statsministern tillsammans med inrikesminister Rune Johansson och utbildningsminister Olof Palme hade förstått vilka problem den gav upphov till – men förslaget stoppades av Bertil Ohlin. Folkpartiledaren påstod att det var oansvarigt att avskaffa hyresregleringen på ett sådant sätt som inte skulle dra in några pengar till staten (men drevs nog mest av allt av en vilja att sätta dit Socialdemokraterna), och lyckades få regeringen att dra tillbaka propositionen. I stället fick vi miljonprogrammet.

Sedan dess har ingen regering gjort om försöket, och vi är fortfarande i huvudsak fast med 1940-talets inskränkning av avtalsfriheten. Är det inte anmärkningsvärt att inte ens borgerligheten i dag vågar lägga fram ett avregleringsförslag som självaste Olof Palme stod bakom?

Detta är det grundläggande problemet. Byggbolagen vill bygga, och människor vill ha någonstans att bo – men så länge utbud och efterfrågan inte tillåts mötas på marknaden kommer det inte att byggas tillräckligt. Årets studentkull är inte den sista att drabbas av bostadsbristen.