Frihet genom staten

Idéhistorien ger konservatismen rätt att bära den gamla liberala kostymen, som sociologen och den tidigare chefsideologen inom Moderaterna Hans L Zetterberg uttryckt det.

Konservatismen behövdes för att rätta till de mer eländiga resultaten av den stora liberala revolutionen i Frankrike. Den kom att omfatta marknadsekonomin och rättsstaten för dess funktion som värn mot tygellös lagstiftning och rättsskipning. Men närheten bekräftas inte minst av att konservatismens fader, Edmund Burke, var en stor beundrare av den liberala förgrundsgestalten Adam Smith.

Varför påminna om detta? Moderaterna har sedan någon vecka tillbaka en ny chefsstrateg, som inlett sin bana med att dra igång en ideologisk debatt om den borgerliga synen på staten (Newsmill 2012-06-07). Så särskilt ny är förstås varken diskussionen eller chefsstrategen. Per Schlingmann är en av arkitekterna bakom De nya Moderaterna, och har varit såväl partisekreterare som statssekreterare i regeringskansliet.

Schlingmanns utspel kan betraktas som slutet av en längre parantes inom ett moderat parti som härbärgerat tankar på en stat som helst ska vara liten och i extremare kretsar minimal – en nattväktarstat. Men 1980- och 1990-talens liberala höger, som såg staten som ett hot mot den individuella friheten, kan nog bäst förstås mot bakgrund av en vänster som avsåg att låta välfärdsstaten tränga ut civilsamhället, med dess frivilliginsatser, i marginalen. När Schlingmann nu förklarar staten som en kraft för individualism och frihet är det därför också en signal om att vänsterns radikalism ebbat ut och att den konservativa pragmatismen överlevt vintern.

Det finns tilltalande drag i den formulerade statsindividualismen. Starka institutioner krävs om lika rättigheter inom den offentliga servicen ska gälla i hela landet. I en global ekonomi med återkommande kriser krävs också starka oberoende myndigheter.

Men det behövs utrymme för fler tankemodeller inom borgerligheten. Den stora världen, bestående av myndigheter och marknad, är inte densamma som den lilla världen med dess små och naturliga gemenskaper. Kristdemokraterna har försökt formulera det i termer av "politikens gränser", åsyftande mer makt åt barnfamiljer. En tolkning har också gjorts av KDU:s ordförande Aron Modig, som menar att den borgerliga grundinställningen bör vara att statliga nedskärningar i sig har ett egenvärde.

Det finns också en annan väg för borgerligheten, som handlar mindre om statens storlek och mer om dess inställning till det civila samhällets aktörer. Det handlar om att bereda utrymme för olikheter inom ramen för likabehandling, om att stödja mer och styra mindre. Endast när den stora världen respekterar och erkänner den lilla uppstår förutsättningar för frihet.