Frihetsfana under Sargon of Akkad

Ledare Artikeln publicerades

Sargon of Akkad. Det är inget namn någon direkt tänker sig skall figurera i centrum för en av nutidens viktigaste strider kring yttrandefrihet. Men sedan ledningen för betalningstjänsten Patreon plötsligt beslutade sig för att stänga av honom har namnet åter nått global ryktbarhet.

Foto: JOHAN FRÄMST

Bakom den mesopotamiske kungens nimbus döljer sig den klassiskt liberale och orädde Youtube-profilen Carl Benjamin. För ett knappt år sedan tog han till det retoriska tricket att håna motståndaren med dennes egen terminologi och slängde det så kallade n-ordet mot högerextremister. Detta snappades för ett litet tag sedan upp av Patreon som i strid med sin egen kodex tog det som intäkt för att utan förvarning sparka ut honom från tjänsten.

Men då tog det hus i det varma stället. De politiska debattörer på sociala medier som förlitar sig på Patreon för sin försörjning insåg att high tech-företagens (vänster)politiska censur som länge plågat dem nu uppträtt som ett reellt existentiellt hot. Nu överger de Patreon och uppmanar alla sympatisörer att göra detsamma. Samtidigt som de arbetar med att skapa ett tekniskt ”skyddat” alternativ.

Det här kan låta som en intern historia för de närmast sörjande i olika diskussionsgrupper. Men det är långt därifrån. Personerna i fråga, varav världskändisar som Sam Harris och Jordan Peterson bara är några, samlar lyssnare och prenumeranter i mångmiljonskaror över hela världen. I sin samlade skara har de under de senaste åren format en separt internationell offentlighet som i flera delar väl kan mäta sig med de etablerade mediebolagens räckvidd.

Den centrala frågan rör inte bara yttrandefriheten på Internet utan frihetens villkor över huvud taget i ett alltmer digitaliserat samhälle. Allt fler tecken tyder på att makten över vilka åsikter som får yttras successivt håller på att glida över till globala serviceföretag.

Kollegan Håkan Boström beskrev i nyligen Göteborgs-Posten 13/11 hur den kinesiska diktaturen utnyttjar den nya tekniken för att stärka sitt totalitära grepp. Man skapar ett ”socialt kreditsystem” som skall gälla alla medborgare. Alla får ett digitalt konto med tusen poäng som sedan utökas eller minskas beroende på hur personen sköter sig. Boström:

”Pluspoäng får du om du sköter dina uppgifter väl, konsumerar rätt och umgås med rätt människor, det vill säga andra med höga poäng. Minuspoäng kommer av förseelser som att gå mot rött ljus, inte betala sina räkningar i tid, umgås med fel personer eller uttrycka kritik mot regimen.”

Att staten övervakar individens konsumtionsmönster är förstås en självklarhet.

Så sent som för något år sedan jobbade Google med att skapa en sökmotor som var anpassad efter den kinesiska statens censurkrav. Det var endast efter hård kritik man lade ned projektet. Lita aldrig på kapitalisterna, är ett gammalt ordspråk som stått sig väl genom åren.

I väst är det (ännu) inte staten som framträder som storebror utan privata företag. Ett obehagligt tecken i tiden sågs i somras då Mastercard förvägrade författaren Robert Spencer transaktioner efter anklagelser om islamofobi. Oaktat riktighet i sak var det ett principiellt mycket dramatiskt drag, eftersom Mastercard därmed fattade ett beslut i form av politisk aktör och inte som en neutral finansiell institution.

Som Jordan Peterson framhållit visar Mastercard med detta vägen mot en mardrömslik framtid. Om inte endast sociala medier-företagen utan kreditkortsföretagen börjar sätta politiska (godtyckliga) ramar för sina kunders beteenden, hur blir en reell yttrandefrihet i så fall möjlig? Det moderna livet bygger på förutsättningen att banker och kreditinstitut behandlar sina kunder helt apolitiskt.

I Sverige har nätverket #jagärhär firat flera triumfer med massanmälningar på Facebook mot folk med åsikter de inte gillar och fått dem avstängda. Det är ett grepp som den amerikanska vänstern satt i system på sociala medieplattformar och även mot företag vars tjänster är nödvändiga för en persons försörjning. Detta sker i kombination med en redan etablerad tendens hos high tech-företagen att blockera åsikter till höger om mitten. I ett pressat läge medgav Twitters vd Jack Dorsey öppet att hans företag lider av slagsida åt vänster.

Vart tänker sig vänstern att gränserna går? Även om tjänsterna är privata har de karaktären av kollektiva nyttigheter. Skall folk med påstått olämpliga åsikter få ha telefon eller skall Telia säga upp den kund som pekats ut av något nätverk som bestämt sig för att samordna en protest?

Utvecklingen borde få håret att resa sig inte bara på högern utan alla som över huvud taget värdesätter yttrandefrihet. Vem tror vid eftertanke att den censurkultur som nu sprider sig hos multinationella bolag kommer att göra halt vid personer som av vänstern anklagas för det tänjbara begreppet ”hat”? Naturligtvis öppnar sig i detta en avgrund som kommer att svälja urskillningslöst.

Västvärlden står inför ett nytt slags hot mot friheten men få politiker reagerar. Att det inte är staten som spelar den totalitära huvudrollen såsom i tidigare dystopier är måhända förklaringen till att så få principiella liberaler verkar ha uppmärksammat scenförändringen, men det förklarliga är inte längre ursäktligt.

Och här i Sverige går vi vidare mot målet att bli världens mest kontantlösa och digitaliserade land.