Fritidspersonal framför föräldrar

Ledare Artikeln publicerades

”Det är få vuxenögon som håller koll på barnen”, menar fackförbundet Kommunals ordförande Annelie Nordström. I rapporten, som har fått titeln ”Har någon sett Matilda?”, som Kommunal presenterade i går, beskrivs läget på fritids runt om i landet.

Utifrån intervjuer med barnskötare och en enkätundersökning bland föräldrar med barn på fritids i åldrarna 6-9 år har Kommunal tittat på vad fritidshemmen är och vad de skulle kunna vara. Rapporten ger en alarmistisk bild av hur verksamheten brister då barngrupperna sväller till oöverskådlighet.

Mer än hälften av föräldrarna har svarat i enkäten att de tycker att barngrupperna är lagom stora, men samtidigt oroar sig en tredjedel av föräldrarna för hur deras barn har det på fritids. Det är förstås rimligt att grupperna är större på fritids än i skolan, eftersom aktiviteterna trots allt består i lek och inte i undervisning.

Hur stora barngrupperna är varierar i kommunerna. I Kronobergs län är i genomsnitt 20,6 barn inskrivna per årsarbetare på de kommunala fritidshemmen. I ett extremt exempel från ett fritidshem i landet var det två anställda som skulle hålla koll på över åttio barn en sen eftermiddag. Vem ser Matilda då?

Helt klart ger situationen på många håll fog för föräldrarnas oro. Inte lika självklart är det dock att de krav som Kommunal framhåller, utifrån sina medlemmars perspektiv, är de bästa utifrån ett större perspektiv.

Kommuner är skyldiga att erbjuda fritids till barn i förskoleklass eller grundskolan upp till vårterminen det år barnet fyller 13 år när föräldrarna jobbar, då fritids fyller en viktig funktion i form av barnpassning för de föräldrar som inte hinner hämta så tidigt som skolan slutar. Förslaget att låta Skolverket ta fram rekommendationer för hur stora fritidsgrupperna är relevant, eftersom tiden på fritids bör utnyttjas meningsfullt.

Kommunal vill dock utvidga rätten till fritidsplats till att gälla även barn vars föräldrar är föräldralediga, arbetslösa eller har försörjningsstöd. Det leder knappast till mindre grupper.

Med dalande resultat i skolan är fritids inte den verksamhet dit pengarna främst bör prioriteras. Om Kommunal får välja skulle fritidshemmens uppdrag bli mer omfattande, men mer rimligt skulle det i sådant fall vara att i stället förlänga de lärarledda skoldagarna.

Så vilket är egentligen syftet med att uppmuntra föräldrar som själva har möjlighet att vara med sina barn att överlämna dem i kommunens händer – där grupperna redan föranleder rapporttitelns fråga? Av rapporten att döma verkar Kommunal vara av uppfattningen att de ögon som ska hålla koll på barnen hellre bör tillhöra kommunalt anställd personal än i största möjliga mån föräldrar.