fredag 19 mars 2010
fredag 19 mars 2010
Ledare 2009-11-14 | Uppdaterad 2009-11-13
Det moderatstyrda Vellinge må vara skamlöst osolidariskt i sitt motstånd mot omhändertagande av asylsökande barn och ungdomar, men kommunen är inte ensam om att avvisa Migrationsverkets vädjan att hjälpa till. Två tredjedelar har valt att inte skriva avtal med myndigheten, trots att 500 barn för närvarande väntar på någonstans att bo.
Kommuner som vägrar ta emot barnen tillfälligt stjälper alltså över ansvaret på ankomstkommunerna, där trycket just nu är hårt. Under nästa år beräknas mellan 2 400 och 3 000 barn och ungdomar söka asyl i Sverige. Det innebär ännu större utmaningar. Varje ärende tar ungefär fyra månader att hantera, med en bifallsgrad på 62 procent.
Nu börjar tålamodet tryta hos de borgerliga regeringspartierna, som överväger en lagstiftning som tvingar kommunerna att ta emot barnen. Socialdemokraterna har redan fattat ett sådant beslut, i samband med sin kongress som nyligen hölls i Stockholm. Även vänsterpartiet och miljöpartiet är inne på samma tankar.
När det kommuner sätter käppar i hjulet för ett humant asylmottagande är det motiverat för lagstiftaren att ingripa. Var gränserna ska gå för den kommunala självstyrelsen är inget kommunerna själva har mandat att besluta om. Det är inte kommunfullmäktige utan riksdagen som är folkets främsta företrädare. Att självstyret är inskrivet i grundlagen betyder inte mer än att regering och riksdag delegerar ansvar och självständighet inom vissa ramar.
Migrationsverkets svartlistningar av kommuner som vägrar teckna avtal har tidigare gett resultat. Men ständiga övertalningskampanjer från myndigheten och regeringen är i sig ineffektiva. Med en skyldighet till mottagning skulle man också motverka den stora koncentrationen av nyanlända till ett fåtal orter. Frivilligheten fungerar inte.
Att krav på lagstiftning aktualiserats beror inte på maktfullkomlighet i regeringskansliet, eller inom oppositionen, utan för att kommunerna obstruerar av skäl som inte är godtagbara. Det betyder inte att en kvotlagstiftning, där samtliga 290 kommuner tvingas ta emot en viss andel av de asylsökande är optimal. Kommunerna har olika förutsättningar. Det kan handla om kompetens, lokaler och personal, men också andra faktorer. En grundförutsättning är att de barn och ungdomar som placeras i boenden kan känna sig trygga.
Om lagen ska få acceptans och fungera tillfredsställande måste den ta hänsyn till att omständigheterna och förutsättningarna i kommunerna skiftar, också från år till år.
Först och främst så undrar jag hur många av de "ensamkommande" är barn?
Hur många av de "ensamkommande" är tjejer?
Vad är meddelåldern på de "ensamkommande"?
Hur säkerställer man identiteten på de "ensamkommande"?
Jag tror inte heller att det är en bra idé att lagstifta om att tvinga kommuner att ta emot - det blir bara fel. Regeringen tycker att folk bara ska acceptera att vi ska ta emot en massa folk, men jag anser att vi måste först ta hand om dem som finns här, annars blir det fler getto och missär än vad som finns idag. Om nu någon skulle säga att vi inte har detta i Sverige, då säger jag att den personen är okunnig i hur det ser ut i verkligheten.
Detta måste beaktas när vårt land tar emot än mer folk från mindre utvecklade länder.
Jag har under ett par år följt detta med asylsökande, ensamkommande barn och finner att det till nästan 100% är pojkar som kommer. Flertalet kommer just nu från Afghanistan, Somalia, Etiopien och en del centralafrikanska länder. Det har kommit endel sk transitbarn från Kina - även flickor - och de har haft gott om pengar med sig. Flera av dem har på märkligt sätt bara försvunnit från sina boenden endast kort tid efter ankomsten, därav ordet transit.
Jag bor inte så långt ifrån ett boende för asylsökande pojkar och kan ,trots att jag vet att de i kraft av uppgiven ålder placerats på högstadiet bland 13-16-åringar, verkar långt äldre, ja vuxna i en del fall. En del är analfabeter.
Det verkar inte vara yngre barn som skickas i väg, utan äldre tonåringar/ "nästanvuxna". Vad avsikten är med detta kan väl variera:politisk oro i närmiljön, önskan att få en god utbildning gratis, förhoppning att de skall kunna ta in syskon, föräldrar släktingar så småningom ( sk ankarbarn).
Självklart skall SMÅ barn tas om hand och deras fall utredas noga, men de som uppenbart är vuxna 18 år eller mer kan inte omfattas av FN,s barnkonvention. Och där undrar jag hur utredningsförfarandet fungerar . Jag har sett många "barn" med vuxenutseende och vuxenvanor, om man så säger. Det är i mina ögon alldeles för lätt att missbruka systemet..
En Afghan, en yngre,man, historia .Åker till Iran , smugglas till Turkiet, hamnar i Grekland, där de får stryk, och därmed är man framme i Sverige, ett land man inte ens kan peka ut på kartan..
Frågor som aldrig ställs. Vem bekostar resan.
Hur tar man sig till Sverige och får det till första asylland.Var har du id-handlingarna som du i varje fall hade i Grekland.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
