Generositet utan motprestation

Ledare Artikeln publicerades
Utrikesminister Margot Wallström (S).
Foto:Janerik Henriksson/TT
Utrikesminister Margot Wallström (S).

Förra veckan lämnade riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (L) in en fråga till utrikesminister Margot Wallström (S) om hur hon och regeringen verkat för fria val i Palestina. Varför erkände Sverige Palestina utan krav på motprestation, när underlag från Europarådet fanns för att utforma sådana?

Knappt hade den rödgröna regeringen intagit sina tjänsterum efter valet, förrän meddelandet kom att Sverige hade erkänt Palestina. Även om beslutet inte var oväntat, så gick det snabbt. Konstitutionsutskottet (KU) kritiserade senare regeringen för att det av omvärlden kunde uppfattas som om saken avgjorts före Utrikesnämndens beslut, vilket kan ha försämrat förutsättningarna för samråd. Regeringen borde tydligare ha speglat att det pågick en beredningsprocess, sammanfattar KU.

Men det är fler saker än kommunikationen som brast i beredningsprocessen, något Birgitta Ohlssons fråga till utrikesministern kastar ljus över: Varför var inte Sveriges erkännande av Palestina och ökning av biståndet villkorat med motprestationer? Fria val hade varit ett rimligt krav – presidenten Mahmoud Abbas sitter i dag sitt elfte år av de fyra han valts till.

Europarådet, som arbetar med att främja mänskliga rättigheter och demokrati, verkar bland annat genom att erbjuda icke-medlemsländer status som Partner för demokrati. Det är Europarådets parlamentariska församling (PACE) som beslutar om vilka som kan komma i fråga. 2011 beviljades en ansökan från palestinska Nationella rådet om sådan status.

Förutsättningen är att förpliktiga sig till några väldefinierade värderingar och områden: Att verka mot dödstraff, att ta hjälp av organisationen för att utforma en lagstiftning i vilken mänskliga rättigheter respekteras, att hålla fria val, arbete för pluralism och jämlikhet mellan könen.

I en resolution från 2011 beskriver PACE de områden där förbättringar behöver ske i de palestinska områdena. Enligt den brister regim och myndigheter i Palestina på flera av de ovanstående punkterna. Även andra punkter listas, som diskriminering av kvinnor såväl i lagstiftningen som i praktiken. Ytterligare områden där förbättringar behöver komma till stånd är pressfrihet, att sätta stopp för vapensmuggling, upphöra med tortyr, explicit ta avstånd från terrorism, garantera religionsfrihet och bekämpa rasism. Konflikten med Israel berörs också. Nationella rådet uppmanas att öka ansträngningarna för att finna lösningar och att hålla ingångna avtal samt erkänna Israels rätt att existera.

En uppföljning publicerades av Europarådets parlamentariska församling 2014 och den visar bland annat att arbetet mot korruption skapat förbättringar samt att vapensmugglingen minskat. Men på många områden kvarstår en hel del att göra. Eftersom Nationella rådet själv uttryckt önskan om att medverka i Partner för demokrati, hade Sverige här haft ett underlag för att utforma villkor för såväl erkännandet som det fortsatta och höjda biståndet. Av någon anledning underlät den svenska regeringen att informera sig och att ställa krav. Varför man inte gjorde detta, är en fråga som behöver genomlysas i grunden. För det är väl inte så att engagemanget för det palestinska folket i huvudsak handlar om ideologiska markeringar?