söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Ledare 2010-03-19 | Uppdaterad 2010-03-18
Vindkraften förknippades länge med kooperativa lösningar, nolltillväxt och "ekologisk balans". Nu är det börsen och de stora näringslivsinstitutionerna som gäller för den gröna energin.
Är det bara luft i bolagen eller blir de energikickar också på börsen? Den frågan ställer sig investerare och småsparare i dagarna. För första gången på länge med tanke på lågkonjunktur och oförutsägbar börs sker nämligen två introduktioner på Stockholmsbörsen. Båda företagen har också kopplingar till Kronoberg. Arise Windpower hoppas på etableringar i Markaryd samt norr om Klaveström, medan O2 vill bygga en park i Karskruv norr om Lenhovda.
Vindkraften har en baksida. Utnyttjandegraden är låg när elen behövs som mest. När det är som allra kallast blåser det som minst. De stora tornen förändrar landskapsbilden där redan mobilmasternas röda lampor bryter de fria horisonterna och de påverkar också kulturlandskapet. Men i en modern Energi för Sverige-vision har vindkraften en roll att spela, liksom annan förnyelsebar energi, liksom kärnkraften.
Det förutsätter att fokus riktas om från visserligen intressanta men småskaliga vindkraftskooperativ som varit i debatten under de senaste veckorna till mer övergripande marknadslösningar. Kanske smärtar det ekologisterna som en gång drev frågan om sol, vind och vatten att det ena av vindkraftsbolagen, O2, har maktsfärer som Wallenberg och Proventus bakom sig. Arise Windpowerhar tidigare Volvochefen Pehr G Gyllenhammar som ordförande. Men ska det verkligen snurra om vindkraften krävs både riskkapitalister och långsiktiga ägare. Symbolerna för traditionell svensk industri bär också upp den nya tekniken.
Nu svarar delar av miljörörelsens företrädare avvaktande på frågan från Ekoredaktionen om medlemmar ska ges rådet att köpa aktier i bolagen. Att "miljöexperterna" inte tror sig vara aktierådgivare vittnar visserligen om självinsikt och möjligen också självbevarelsedrift. "Räkna med en blåsig resa", skriver till exempel tidningen Affärsvärlden om ett av bolagen och konstaterar att risknivån är hög trots statliga subventioner och hög efterfrågan. Den risken ska tydligen någon annan ta.
Det är svårt att låta bli att påpeka att resonemanget ofta går så här. Det gäller inte bara ny teknik utan också i fråga om hur Saab skulle räddas. De som kräver satsningar på industrier eller uppenbarligen på vindkraft vill ogärna använda egna pengar. Metall med över fem miljarder i kassan ville att staten skulle rädda Saab. Skattebetalarnas pengar kunde riskeras, men inte deras egna. Miljörörelsen ställer sig avvaktande till att uppmana till aktieköp. Personerna bakom de gröna företagen får alltså hoppas på andra: Traditionella industrigrupper, banker och riskkapitalister.
Kombinationen av elcertifikat och tvånget för elförsäljare att köpa dessa skapar en konstgjord marknad som i slutänden betalas av konsumenterna, f.n. med c:a 6 öre/kWh. Enligt regeringens proposition om generösare stöd till förnybar energi, ska 132 miljarder kronor läggas över på konsumenterna fram till 2035. Med det stödet lär det inte bli svårt att få intressenter vid börsintroduktionen. Risken torde vara minimal.
BL pekar på en intressant sanning. Vi ska lägga mängder med pengar på el som hanteras i ett helskumt köp och säljsystem. En stor bit av de pengarna fastnar på börshajarnas och mäklarnas klibbiga fingrar och statens andel används till skattesänkningar åt privilegierade grupper i det svenska samhället medan konsumenterna som utgör alla får betala vad dessa mäklare bestämmer.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
