Gränser inte till för att töjas

Ledare Artikeln publicerades
Mittuniversitetet har kritiserats för diskriminering. På bilden är kung Carl XVI Gustaf på besök.
Foto:Marie Birkl / TT
Mittuniversitetet har kritiserats för diskriminering. På bilden är kung Carl XVI Gustaf på besök.

Att jämställdhet är målet rättfärdigar inte att lagar överträds.

25 000 kronor är en minimal utgift för staten men den saknar ändå inte betydelse. Det är nämligen den diskrimineringsersättning som staten, efter dom i Arbetsdomstolen i veckan, ska betala till den docent vid Mittuniversitetet som nekades att söka så kallat meriteringsstöd. Stödet för meritering till professor var uttryckligen förbehållet kvinnor - och docenten var man.

Det var naturligtvis märkligt från början. Diskrimineringslagen är tydlig: "En arbetsgivare får inte diskriminera den som hos arbetsgivaren är arbetstagare." Överträdelsen har, som Diskrimineringsombudsmannen uttrycker det, varit systematisk och klar. Den har dessutom skett återkommande och under en längre tid, trots att universitetet har känt till lagens bestämmelser.

Men här liksom på många andra lärosäten tycks man ha ansett att ändamålen helgar medlen. Jämställdhet som ändamål motiverar sålunda systematiska lagöverträdelser, något som universitet annars inte brukar vara kända för.

Och bristerna har varit stora. När frågan om meriteringsstöd behandlades 2009 fanns en enda kvinna bland de 25 anställda professorerna på humanvetenskapliga fakulteten. Samtidigt krävde de folkvalda i riksdagen genom regleringsbrev att jämställdhet alltid skulle iakttas och främjas, och att könsfördelningen skulle vara jämn.

Diskriminering blev vägen från ett otillfredsställande läge till ett politiskt fastställt mål. Universitetets chefsjurist sa i en intervju i maj att man i juridisk mening hade drivit saken för långt, men att det var moraliskt motiverat. Man tvingades konstatera att "sättet vi gjort det på varit lite för ivrigt och att vi töjt lite för mycket på gränserna".

Mittuniversitetet har heller inte varit ensamt. Enligt en kartläggning som Centrum för rättvisa har gjort hade en majoritet av Sveriges lärosäten olika former av ekonomiskt stöd, meriteringsstöd till exempel, riktade till kvinnor under åren 2010-2014. Även på Linnéuniversitetet fanns denna typ av stöd. Under 2015 har antalet minskat något, men på de stora universiteten i Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala finns stöden alltjämt.

Att svenska universitet på detta vis letar sig fram i diskrimineringslagens gråzoner, eller som Mittuniversitetet "töjer lite för mycket på gränserna", är högst anmärkningsvärt. Inget ändamål kan rättfärdiga att medel i strid med lagstiftningen används.

Inget ändamål är heller betjänt av förfelade metoder. Meriteringsstöd som förbehålls kvinnor skapar bilden av att kvinnor klarar sig sämre än män och behöver mer hjälp i karriären; stödet som skulle bryta normer bekräftar i stället stereotyperna.

Mot denna bakgrund blir det extra oroande att Sverige har en regering som tycks helt omedveten om sådana invändningar. När forskningsministern Helene Hellmark Knutsson i riksdagen fick en fråga om vad hon avsåg att göra för att stoppa diskrimineringen baserad på kön, blev svaret ett antal varianter på goddag yxskaft. Om något ville ministern gå ännu längre än universiteten. Det är dock ett högt spel. När förtroendet för denna påstådda feministiska politik sjunker, riskerar även verkliga problem att ifrågasättas.