Grön skatteväxling ger röda siffror för staten

Ledare Artikeln publicerades

Det går inte att bygga offentlig sektor på en skattebas som förväntas erodera.

Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

Under Almedalens alla seminarier hinner en hel del självklarheter och fromma förhoppningar yttras, men också en ansenlig mängd riktiga insikter. En sådan förmedlades under Svenskt näringslivs presentation av rapporten Greenwash? som har skrivits Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Umeå universitet och specialiserad på miljöekonomi.

Brännlund har i denna studie gått igenom styrmedlen i svensk miljöpolitik med särskilt fokus på samhällsekonomisk effektivitet. Det vill säga: väljs rätt metoder, och är målen rimligt formulerade? Inom ramen för denna studie har Brännlund också granskat så kallad grön skatteväxling, det vill säga att miljörelaterade skatter höjs i utbyte mot att andra skatter (på arbete till exempel) sänks.

Spontant låter detta utmärkt. Det dåliga kostar mer och det goda blir billigare. Som Brännlund konstaterar är detta dock direkt feltänkt. Idén med skatt är att den ska kunna finansiera offentliga åtaganden. Idén med miljöskatt är att den ska leda till beteendeförändringar som minskar exempelvis utsläpp. En miljöskatt syftar således till att erodera sin egen skattebas. ”En bra miljöskatt är därmed i princip en dålig källa till skatteintäkter”, skriver Brännlund.

En bra skatt för staten, däremot, är bred och stabil – idén är att verksamheten som beskattas inte ska påverkas alltför mycket av skatten och att staten ska få in mycket pengar. En miljöskatt som har dessa egenskaper är en dålig miljöskatt.

Att växla den ena sortens skatt mot den andra blir därför barockt. Stabila intäkter väljs bort till förmån för intäkter som man själv hoppas ska försvinna på sikt. Koldioxidskatten, den enda miljöskatt som drar in några större pengar till statskassan, gav fem miljarder mindre 2015 än 2003 trots att skattesatsen har höjts. Om skatten höjs ytterligare bör förhoppningen vara att intäkterna ska bli ännu mindre – vilket innebär att ”skatteväxlingen” slutar i en rejäl intäktsminskning.

Det är ett självklart samband, kan man tycka. Men idén om grön skatteväxling åtnjuter inte desto mindre allmänt stöd. Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och numera även Moderaterna vill ha grön skatteväxling. Om partierna verkligen går in i ett nytt regeringssamarbete, vore det högst olyckligt om de tog idén om grön skatteväxling med sig.