söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Ledare 2010-07-24 | Uppdaterad 2010-07-23
Med ett utvecklat jordbruk har ängen - den mest artika biotopen - nästan gått till historien. Slåtterängen som slås med lie bevaras många gånger med stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken - det vill säga EU. Samma gemensamma jordbrukspolitik som paradoxalt nog hotar att slå ut en annan kulturell historisk miljö, nämligen den svenska hagmarken.
Frågan var uppe på agendan när EU:s jordbruksministrar för snart ett år sedan träffades i Växjö under Eskil Erlandssons värdskap. När reglerna för EU:s gårdsstöd en gång utformades hade reglernas arkitekter den sydeuropeiska öppna och stora betesmarken framför ögonen, den svenska hagmarken med för kreatur skyddande ofta äldre lövträd - björk och ek - och mindre buskar som skapar en verklig biologisk mångfald var då ett okänt begrepp i Bryssel. Och studiebesöken på kronobergska mjölk- och skogsgårdar fick uppenbarligen inte ministrarna att göra någon kovändning. Finns det mer än 60 träd per hektar betesmark omfattas marken inte längre av gårdsstöd, istället finns möjligheterna att genom ett annat byråkratiskt förfarande söka extra pengar för miljöersättning.
Och nu kommer konsekvenserna av regelverket. Jordbruksverket har inventerat gårdsstödet efter krav från EU och funnit att 780 miljoner kronor betalats ut felaktigt, till stor del beroende på just definitionen av hagmark. Lantbrukare som sökt medel utifrån regelverket - att de verkligen har hagmark - sägs inte bli återbetalningsskyldiga, medan jordägare som sökt på felaktiga grunder helt riktigt lär få en räkning hemskickad.
Jordbrukare kan möjligen pusta ut. Innan det är dags att gå ut med röj- eller motorsågen och kapa ekar, björkar eller enbuskar för att minska antalet träd så att stödreglerna uppnås. Den regelkunnige bonden - ja i dag måste en jordbrukare också vara närmast jurist - lär ju vara väl medveten om mark som inte klassas som betesmark kan komma att betraktas som skogsmark. Och en nitisk tolkning av skogsvårdslagen ger att lågproduktiv skogsmark så kallad "femtreskog" ska planteras igen inom tre år. Så valet står mellan hagröjning eller skogsplantering: Röja hagen med Jonseredsågen för att få stöd och därigenom försämra möjligheterna för insekter, lavar och vitsippor att finnas i landskapet, alternativt att sätta granplantor i det gamla kulturlandskapet för att leva upp till lagens bokstav. Ett tredje alternativ är noga räkna träden: Finns det mer än hundra träd per hektar kan bidrag sökas för biologiskt värdefull mark. Det gäller att hålla ordning på kvadratmeter och antal träd!
Så är frågan om stödreglerna inte bara en angelägenhet för jordbrukssektorn, utan något som berör miljövård, natur och på det hela taget det historiska landskapets existens.
Hagfrågan symboliserar mycket vad som gått snett med den EU:s jordbrukspolitik. Den ska vara "gemensam, men slår olika för bönder i Frankrike eller Sverige. Utbetalningarna kräver byråkrati och kontroll och balanseras med återbetalningar. Och i detta (enda?)fall kolliderar dessutom reglerna med svenska naturintressen.
Hagexemplet är dock långtifrån det enda som visar på ett fortsatt reformbehov av jordbrukspolitiken. Mot ett mindre stöd och mot ett stöd som också är präglat av förståelse för att förutsättningarna ser olika ut i unionens länder.
Detta liksom den gemensamma valutan, som vi klokt nog hållit oss ifrån, visar på svagheten i att under samma regelverk och vid samma tidpunkt sammanföra så skilda förutsättningar som nordiskt och sydeuropeiskt jordbruk har liksom rika och fattiga länders valutor. Men de som röstade in oss i unionen får ta på sig ansvaret för allt strul som medföljt medlemskapet, jag gör det inte.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
