Håll polisen utanför politiken
Södertäljepolisen Daniel Jerrevik fotograferades under ett ministerbesök i höstas. Sedan använde Socialdemokraterna bilden utan hans medgivande. Efter hård kritik och många frågor under söndagskvällen och måndagsförmiddagen drogs bilden tillbaka.
Hade exakt samma annons haft ett bolag som avsändare hade det sannolikt varit fråga om ett brott. Då måste personen ha givit sitt samtycke. Men partierna är nu inte näringsidkare och faller därför utanför lagens tillämpningsområde.
På denna punkt förefaller skyddet för medborgerliga rättigheter vara något svagt i Sverige. Att ett parti ska kunna använda exempelvis politiska motståndare i sin egen valannonsering är grundläggande utifrån både demokratiaspekter och yttrandefrihet. Men ingen enskild medborgare ska enligt grundlagen kunna tvingas att ge besked i en politisk fråga eller åläggas att delta i någon form av politisk meningsyttring.
Därför ska till exempel partipolitisk reklam på lagidrottares kläder undvikas – bara en förfrågan om tillåtelse kan kränka spelarnas integritet – och mot den bakgrunden bör också politiska manifestationer i skolan – om det så gäller fred på jorden undvikas. I en dom (RÅ 1984 2:52) slog dåvarande Regeringsrätten fast att föräldrarnas ovillkorligen måste tillfrågas. Sedan dess har rättighetsperspektiv ytterligare stärkts och även en förfrågan bör ses som ett intrång i föräldrarnas rättigheter. Den förälder som säger nej har ju också avkrävts en uppfattning. I den moraliska förlängningen av detta ligger att en enskild inte ska användas som verktyg i en politisk kampanj på nätet som Socialdemokraternas.
Det är rimligen minst lika känsligt att mot sin vilja förekomma i ett partis reklam än i en kommersiell verksamhet. Socialdemokraterna är nu inte ensamma om att använda yrkesverksamma poliser som dragplåster inför ett val där frågor om lag och rätt står högt på agendan. För mindre än ett år sedan var det Moderaterna som lät en uniformerad polis i en reklamfilm tala för ”för förändring och ett samhälle där vi tar ordning och reda på allvar!”
Här råder inget tvivel om samtycke. Det gör inte saken bättre. Poliser har som alla andra yttrandefrihet och är som alla andra välkomna att engagera sig politiskt och kandidera i val. Den polisman som ikläder sig uniform uppfattas dock företräda myndigheten och statsmakten. Och all myndighets- och tjänsteutövning ska baseras på principer som saklighet och opartiskhet. Det rimmar illa med politiska ställningstaganden som utförs av en uniformsbärare. Reklamfilmerna anmäldes också till Justitieombudsmannen (JO) som för närvarande har ärendet under handläggning.
Händelserna måste förstås i ett sammanhang där professionsetiken urholkas och där respekten för grundlagens anda försvagats. Av de lagstiftare som beviljat sig själva ett undantag i marknadsföringslagstiftningen borde man förvänta sig mer.
