Hand mot tiggeriet

Ledare Artikeln publicerades

I Växjö syns numera rätt få tiggare. Detta efter det stora polisiära tillslaget för ett litet tag sedan. Men det betyder inte att principfrågan om tiggeri är löst på något sätt, vare sig i Växjö eller i andra svenska städer. Allra minst i Vellinge kommun som vill ha ett lokalt tiggeriförbud men tvingas föra en tröttsam kamp i olika rättsinstanser för att få detta till stånd.

Foto: Björn Lindgren/TT

Debatten är lika brokig som de olika lokala sätten att förhålla sig. För bara något år sedan var det högerextremt att invända mot den totala acceptansen för tiggeri. Nationella samordnare öste bannor över de som vågade andas något om att viss brottslighet följde tiggeriet i spåren. Det var inte organiserat och var det organiserat var det inte brottsligt och så vidare. Kritik mot den liberala hållningen i frågan var främlingsfientlighet. Men så drabbades även den debatten av den kusligt effektiva svenska omvridningskulturen, där politiker och opinionsbildare plötsligt tystnar och sakta positionerar sig på den motsatta sidan.

Moderaterna har nu hunnit hela varvet och föreslår ett nationellt tiggeriförbud. I en debattartikel föreslår partisekreteraren Gunnar Strömmer att Moderaterna och Socialdemokraterna enas om ett generellt förbud i frågan så att det hela kan avföras från det politiska bordet.

Det är smart att koppla den egna folkligt populära hållningen till motståndarens låsning i samma fråga. Ett tiggeriförbud är svårare att förankra i socialdemokratiska led än i moderata. Men alternativet för Stefan Löfven är att argumentera emot ett tiggeriförbud i valet.

Åtminstone bör det vara moderaternas plan. Tar inte Socialdemokraterna den ”utsträckta handen” som Strömmer kallar den bör moderaterna se till att de får betala för det beslutet under valrörelsen.