Ledare 2010-02-09 | Uppdaterad 2010-02-08
Arbetsmiljökonflikter och personalproblem präglar fridens boningar. Så sägs det allt oftare. Det måste förstås mot bakgrund av att kyrkan i ett alltmera sekulariserat Sverige inte sällan betraktas som en exkluderande institution.
Bilden av kyrkan målas i domens, moralens och stridens skarpa färger. Den beskrivs allt mer sällan i kärlekens, förlåtelsens och nådens termer. Detta skapar en bild också av kyrkans inre liv som konfliktfyllt. Varje enskild konflikt, varje enskild präst som bryter mot sina löften och varje fall av dålig arbetsmiljö bekräftar således stereotypa föreställningar och vaga fördomar.
Till verkliga konflikter finns flera orsaker: Svenska kyrkan är landets mest decentraliserade institution. Med ett, får man säga, extremt politiskt inflytande. Sprickor mellan präster och kyrkopolitiker utgör en konfliktlinje, liksom dimensionen ideella och professionella krafter. Olika kyrkliga traditioner och inriktningar öppnar för debatter som ett sekulariserat samhälle som i andra sammanhang hyllar mångfald och multikultur har svårt att förstå. Och svensken är inte mer förvärldsligad än att den ställer extremt hårda krav på kyrkan och dess företrädare. Ja, många gånger betydligt hårdare än på sig själv och andra. Som om kyrkan på jorden skulle spegla kyrkan i himlen. Uppmärksamheten kring konflikter visar att Svenska kyrkan fortfarande har en särställning, inte bara bland samfund, utan som institution i samhället.
Uppgifterna om en usel arbetsmiljö på Växjö stiftskansli är därför extra allvarliga eftersom de bekräftar den vitt spridda bilden av samfundet som en hierarkisk (manlig) organisation där relationen över-underordnad skapar en mycket destruktiv kultur. Kritiken är hård mot biskopen, Sven Thidevall, som i kraft av sitt ämbete, sitt ordförandeskap i stiftsstyrelse och domkapitel, har det yttersta ansvaret för verksamheten.
Biskoparna brukar då och då beskrivas som tämligen maktlösa. Det är sant till en del. Deras inflytande över kyrkans organisation har reducerats i takt med ökad politisering. De saknar rösträtt i kyrkomötet. De är dessvärre inte längre arbetsgivare över prästerna i församlingarna. Ändå personifierar de organisationen. De är biskoparna som viger präster. De är biskoparna som visiterar församlingarna och då också ställer frågor såväl om missionen - som enligt lag ska bedrivas - och om arbetsklimatet. Och det är biskoparna som i ett allt mer mediealt samhälle förkroppsligar kyrkan. Inom kyrkan beskrivs också biskopen som en "herde för Guds hjord". En egenskap som utmärker den gode herden är att handling och ord är ett. Och trovärdighet är en faktor som präglar hela uppdraget: Själavårdssamtalet med kollegan, visitationen av församlingen och samtalet med prästkandidaten.
En utredning ska - i vart fall inte i skrivande stund nu - föregripas. Fakta måste komma på plats. Utredningar genomföras. Men trovärdigheten måste återupprättas. Omgående. Annars kan hjorden skingras.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA